Härjarö gård har åter fått en ny ägare, vilket EP rapporterade om nyligen. Den storslagna gården vid Mälaren har väckt många ambitiösa planer till liv, men det har inte alltid gått som tänkt.
Landstinget i Uppsala län köpte Härjarö gård 1966 med ambitionen att satsa på friskvård i naturen men även för att värna skyddsvärda och hotade marker. Härjarö var den första anläggningen med friluftsinriktning som landstinget köpte in.
– Det blev lite liv om inköpet när den borgerliga majoriteten tog över vid maktskiftet samma år. De ville häva köpet då de bland annat ansåg att landstinget köpt fastigheten för dyrt, säger Mats O Karlsson (S) som anställdes som fritidsintendent/jägmästare vid landstinget 1971.
Oenigheten ledde till att satsningen på Härjarö dröjde några år men i slutet av 60-talet började man utveckla Härjarö till det friluftsområde som var tänkt, med camping, stugor och båtar för uthyrning och konferensanläggning.
1973 bildades Upplandsstiftelsen där landstinget och kommunerna gick samman för att dela på uppdraget med länets naturområden. På 80-talet gick Härjarö över till Upplandsstiftelsen då landstinget inte kunde utveckla anläggningen på egen hand. Den ursprungliga fastigheten om 270 hektar utökades med Ekholmens storskog till över 500 hektar som ingår i naturreservatet.
– Utbyggnaden fortsatte på 70-80-talet och det var mycket folk som övernattade i stugor och på campingen för en billig penning. Den möjligheten tappade man när anläggningen såldes, säger Mats O Karlsson.
Att Härjarö såldes tycker han var ett misstag men utvecklingen var svår att styra.
– Om man haft den kvar kunde samhället fyllt den med innehåll. Man får jämföra det med andra friluftsanläggningar, exempelvis en hockeyhall, det är en del av samhället som vi måste ha.
Frågan om försäljning av Härjarö kom upp igen. Från borgerlig sida ansåg man att landstinget inte skulle lägga så mycket resurser i campingverksamhet och de lägerskolor som hölls vid Härjarö nyttjades mest av skolor från Stockholm, inte av länets invånare.
2003 gick frågan till omröstning i Upplandsstiftelsen styrelse. Förslaget om försäljning röstades dock ned av majoriteten S, V och MP medan M, C och FP reserverade sig mot beslutet.
Miljöpartisten Georg Olsson från Enköping var, och är, ersättare i stiftelsens styrelse och var då nöjd med beslutet.
”Det är viktigt att ha kvar friluftsområden i Upplandsstiftelsens regi även i de södra delarna av länet. Risken vid en försäljning är att området stängs och inte blir tillgängligt för den breda allmänheten” sade Georg Olsson i EP.
Idag minns han att MP, S och V spjärnade emot avyttringen i det längsta.
– De som köpte ville bebygga och tumma på strandskyddsreglerna för att få så stor förtjänst som möjligt. Men vi lyckades freda området närmast vattnet och strandremsan ägs än idag av Upplandsstiftelsen, säger Georg Olsson.
Men 2008 beslutade styrelsen att Härjarö skulle säljas.
– Jag tror att vi motståndare såg att det inte var lönsamt, det var svårt för arrendatorn att få ekonomi på det. Men vi fick in förbehållet att strandremsan skulle behållas, säger Georg Olsson
Försäljningen blev dock inte helt okomplicerad. En tvist om köpesumman uppstod då köparen först skulle få klartecken om vad som fick göras med fastigheten.
Efter det har Härjarö bytt ägare ett flertal gånger. Campingen lades ned 2012 då den uppgavs vara olönsam. 2014 öppnade Härjarö som flyktingförläggning under en tid.
De ansökningar som gjorts om detaljplaneändring för området, till bland annat bostadsändamål, har fått avslag. Fastigheten får bara nyttjas för konferens- och campingändamål.