Tillsammans med några kompisar hänger han vid Gustav Adolfs plan i Enköping. Att valet pågår som bäst i olika lokaler bara några stenkast därifrån bekommer honom inte alls. Han är egentligen förstagångsväljare men han tänker inte ta chansen att göra sin röst hörd.
– Nej, jag har gett upp på samhället, vi kommer ingen vart, ingenting blir bättre, säger han.
Vad är det du vill ska hända som inte händer?
– Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag vill bara att politikerna ska hålla sina ord och det gör de inte, det har man ju märkt många gånger.
Men om du röstar kan du ju vara med och försöka påverka.
– Det är ingen idé. Min röst spelar ingen roll, säger han uppgivet.
Vid valet 2018 gjorde 15 procent av de röstberättigade i Enköping som Nikolaj Andersson, de valde soffan framför valurnan. Det finns säkert många anledningar till att välja bort den demokratiska rättigheten, kanske känner en del som Nikolaj, att ingenting de gör spelar någon roll ändå.
Han berättar att han är arbetslös och har flera kompisar som behöver samhällets hjälp utan att få det. Han tror att det är det som gjort att han givit upp hoppet.
– De som verkligen behöver hjälp får ingen, ingenting blir bättre.
Har du någon tanke på hur du skulle kunna påverka istället?
– Nej, jag vet inte. Kanske är det bättre att prata med politikerna direkt. Jag känner inte att det hjälper att rösta i alla fall.