Nytt för denna gång är att nattklubben är indelad i två sektioner, där den nedre våningen är öppen för 50 dansande gäster och övervåningen är öppen för sittande gäster med en meters avstånd mellan sällskapen. Det går inte att röra sig mellan de två sektionerna under kvällen. Planen är att hålla öppet varje lördag framöver tills fler lättnader träder i kraft, något Sara Karlsson Olsson hoppas att sker till hösten.
– Jag har bokat in artister till hösten, så jag måste ju tro på det. Jag tror på att tänka positivt och ger sällan upp.
Vägen till att åter öppna dörrarna har varit tuff sedan coronapandemin slog till. De har inte haft några hyreslättnader och bara den notan har legat på 89 000 kronor i månaden, exklusive elen.
– Det har varit väldigt tufft ekonomiskt. Men har vi hållit ut så här länge, måste vi göra det lite till.
Både egna ekonomiska medel och deras byggföretag har fått stötta upp kostnader för nattklubben. Hon beskriver den senaste tiden som frustrerande.
– Man jobbar skiten av sig för att kunna behålla den här verksamheten, jag trodde ju att allt skulle vara som vanligt förra hösten.
Hur hade du gjort om du hade vetat hur tufft det skulle vara i förväg?
– Jag hade inte kämpat lika mycket om jag hade vetat innan att det skulle ta ett år till. Man blir trött på att ständigt kämpa, det tar mycket på psyket.
Hon är osäker på om hon skulle klara av en nedstängning till.
– Jag är livrädd för att vi nu ska öppna och sedan behöva stänga ner igen. Det är min största skräck.
Vad är det som har drivit dig att fortsätta kämpa?
– Jag blir glad bara jag kommer in här. Det är de fantastiska gästerna, att säga godnatt till dem och kramas i dörren. Det mår man gott av hela veckan.
I veckan har förberedelserna för öppningen pågått för fullt. Mamma Gunilla har hjälpt till att städa, Otto Gonzales har målat entrén och två anställda, Zafar Hosseini och Mohammad Tajik, har fullt upp med att skruva ihop bord. I veckan fick Sara Karlsson Olsson och hennes man åka och köpa soffor från Skärholmen i Stockholm.
– Nu kommer vi ha mer sittplatser än vi någonsin har haft.
Vad tycker familjen om att du kämpat för att hålla verksamheten vid liv?
– Jag har aldrig frågat. Mina barn är uppväxta med mina upptåg. Jag är väldigt driven i allt jag gör och jag tycker om när saker händer. Jag tycker inte om att vänta.
Hon poängterar också att det aldrig hade fungerat om inte hela familjen hade hjälpts åt, som att mamma Gunilla hjälper till att städa och att sonen står i baren. När de öppnar kommer de ha två extra i personalen som ser till att alla restriktioner följs, som att folk håller avstånd och att människor inte står upp och dricker. Att Cinema öppnar upplever hon som efterlängtat.
– Det finns ett stort behov, alla längtar efter att få träffas och alla vill dansa. Sedan vi gick ut med att vi skulle öppna har alla våra kanaler gått varma.
Senast de hade öppet köade folk i en timme innan öppning för att få en dansbiljett. En del har också bidragit med frivillig entré eller köpt en t-shirt för att stötta verksamheten. Även om bidragen har varit blygsamma i relation till utgifterna har de varit uppskattade.
– Det skapar en "vi" känsla, att alla är med och hjälps åt.
Hur känns det att kunna öppna upp igen?
– Jättebra, det är dags. Jag längtar efter att ta emot alla.