När jag var barn fanns det en historia om en blodfläck på golvet i något av rummen på Venngarns slott. Oavsett vad generationer hade gjort för att försöka tvätta bort den så kom den alltid tillbaka. Jag och min bror brukade upphetsat smyga runt och försöka komma underfund med vilket rum det var.
I dag står dörrarna till slottet öppna, både vid entrén och dörren på baksidan mot slottsparken, och besökare får röra sig fritt i slottet.
Trädgården grönskar, fontänen porlar och stora event som lockar flera tusen besökare avlöser varandra. Det känns inte som en plats för mörka krafter precis.
– Vi har många spöken här men inga elaka så man behöver inte vara rädd. Vi har haft tre medium här och alla har vittnat om en arg präst som visar sig i kapellet. Han står uppe vid orgeln och tittar ner på besökarna och ogillar starkt överträdelser i gudsrummet. Vem han är vet man inte, säger Anna Lakmaker, destinationsutvecklare för verksamheten.
Fler besökare har även vittnat om att en ung gravid ljushårig flicka sitter i kapellet, ibland tillsammans med en äldre man, och är mycket olycklig.
– Vårt mest kända spöke är Magnus Gabriel som levde på 1600-talet och ofta ses skynda fram och tillbaka oroligt nere i allén i slottsparken. När vi tog reda på varför fick vi till svar att han var mycket mån om parkens prakt och höll på att bygga en påkostad fontän som inte hann bli färdig.
Kafépersonalen går ogärna ner i vinkällaren efter stängning. Där har i århundranden hörts skrapande ljud mot stenväggen som misstänks komma från girige herr Gere som levde på 1100-talet och hade en ouppklarad historia med munkarna.
Isabel Sandlund-Ghazal, som driver slottskaféet, har en alldeles egen spökupplevelse trots att hon alltid varit skeptisk till det övernaturliga.
– Jag var ensam kvar för att stänga slottet och kände helt plötsligt närvaron av något. Jag visste att det inte var någon gäst, men jag såg en man eller kvinna i svart cape som försvann snabbt. Det har hänt tre gånger nu på 18 månader och alltid på samma ställe. Håret reser sig på mig och jag vågar inte berätta det för tjejerna som jobbar här, säger hon.
Högst uppe i slottet finns det spöken av ett lite annat slag. När finporslinet dukats fram på vita dukar i Disasalen händer det att någon bestämmer sig för att stöka till. Duken viks upp, besticken ligger fel och glasen välts omkull.
Anna Lakmaker tror att det är busiga spöken som vill spela ett spratt, eller kanske är det Kristina Gyllenstierna som dog bitter efter alla svek från familj och vänner och som enligt medium flyttar bord och smäller i dörrar när någon objuden kommer?