Mia Karlsson växte upp i Dunderbo utanför Fjärdhundra, långt ifrån Atlanten och Indiska Oceanen. Den enda kontakt hon hade med vatten var egentligen bara genom Simklubben Ena. Hon kunde aldrig drömma om att hon senare i livet skulle ha de stora världshaven som arbetsplats. Mia skyller allt på Andy Schell som numer är hennes man och kollega.
– Efter ett år som aupair i USA bestämde jag mej för att resa och upptäcka nya platser. Då träffade jag Andy när jag var i Nya Zeeland. Han tog med mej på min första segeltur och det blev en otrolig upplevelse. Vi var ute i fem dagar, det var som en lyxcamping - en husbil på havet. Där såddes ett frö till det som vi gör i dag, säger Mia.
Året därpå hälsade Mia på Andy i USA och 2011 gifte de sig i Främjarstugan i Bredsand med utsikt över Mälaren.
– Några år innan vi gifte oss hade vi köpt en egen segelbåt som vi tagit ut på kortare seglingar. Vi hade bestämt att vår smekmånad skulle bli att segla båten från Annapolis i USA där båten stod, över Atlanten till Sverige. Det var vår första långsegling, säger Mia.
Men det fanns en långsiktig plan som sjösattes samtidigt som långseglingen tog sin början.
– Tanken var att vi skulle skaffa oss erfarenheter och kunnande för att sedan på ett eller annat sätt kunna livnära oss på vår segling. Jag har seglat hela livet och min dröm har alltid varit att ha en turistbesättning som man tar med ut på ett seglaräventyr. På så sätt kan man göra det man älskar samtidigt som det blir ens levebröd. Den drömmen blev vår gemensamma dröm, säger Andy.
Nu har Mia och Andy gjort sin dröm till verklighet. De har hela jorden som arbetsplats och båten är deras kontor. De senaste åren har de seglat i Karibien och korsat Atlanten, äventyret har ständigt varit närvarande.
– Att segla på haven är som att vara astronaut. Man är helt ensam, bara havet och himlen finns runt omkring. Tid existerar inte, allt flyter ihop. Timmarna och minuterna går långsamt, men på något sätt går dygnen fort. Det är svårt att förklara, säger Andy.
För den som vill bli besättning på Mia och Andys båt ”Isbjörn” kan inte räkna med semester.
– De som väljer att bli besättning är människor som på ett eller annat sätt vill uppleva äventyret och skaffa sig egna erfarenheter. Det kan vara någon som älskar segling, men som inte har någon att segla med. Den typ av segling vi gör är mer som en bergsbestigning än en strandsemester. Det är ett sätt att testa sina gränser - en utmaning, säger Mia.
När de inte seglar på världshaven landar paret på familjegården utanför Fjärdhundra och planerar nästa resa. I maj reser de seglen och drar iväg på sin största utmaning hittills.
– Då bär det av till Svalbard via Skottland och Norge. Sedan vidare till Island och Irland för att i mitten på september gå i land i Lissabon. Det är den svåraste seglingen hittills, det är mycket att tänka på. Vi håller just nu på att studera sjökort och ansöka om olika tillstånd. Sedan är det mycket försäkringar som ska tecknas och så måste vi ha med vapen för isbjörnarnas skull. Det här blir ett riktigt äventyr, säger Andy.
Förra året var Mia och Andy till havs 131 dagar, ska man tro de båda seglarna blir det inte färre i framtiden.
– Det blir mycket segling på ett år, men vi gör det vi älskar - vi har hittat en livsstil som vi bara kunnat drömma om. Nu kliar det i kroppen och vi längtar att få komma iväg igen. Det blir som en drog, man vill hela tiden upptäcka nya saker och få nya erfarenheter. Vi vill hela tiden toppa det vi upplevt tidigare, säger Mia och Andy.
Mias första Atlantsegling har resulterat i ett kapitel i boken "Mot en ny horisont". I boken berättar 11 långseglare om sina äventyr på haven. Överskottet från boken går till de drabbade av orkanen Irma.