57 procent män och 43 procent kvinnor sitter på de ordinarie posterna i kommunpolitiken. Bland ersättarna är fördelningen ännu skevare, 71 procent män och 29 procent kvinnor.
Hur viktig är balansen mellan könen, hur påverkas besluten när det inte är 50-50?
– I det stora hela spelar det roll. Hur mycket påverkas av vilka kvinnor det är och vilka röster de har, säger Minna Salminen Karlsson, forskare vid centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet.
En tydlig könsskillnad märks mellan de mjuka och hårda nämnderna. Andelen kvinnor är större inom områden som omsorg, sociala frågor och kultur. Män söker sig till teknik och byggfrågor.
Minna Salminen Karlsson ger ett exempel på vad en ojämn könsfördelning kan innebära. Om det sitter flest män i en grupp med makt över exempelvis infrastruktur tas besluten ur mäns perspektiv.
– Man tar mer hänsyn till mäns sätt att förflytta sig. Eftersom det är fler män som kör bil och fler kvinnor som cyklar, händer det lättare att bilvägar prioriteras före cykelvägar om männen bestämmer, förklarar Minna Salminen Karlsson.
En annan aspekt är hur mycket en kvinna bland flera män eller en man bland flera kvinnor kan göra sig hörd.
– Det finns studier som har visat att en man i en kvinnodominerad grupp hörs mycket bättre än en kvinna som arbetar i en mansdominerad grupp. Generellt är kvinnor och män olika bra på att ta plats. Sen finns det naturligtvis många undantag, berättar Minna Salminen Karlsson.
För att var och en ska få sin röst hörd spelar den som är mötesordförande en viktig roll, enligt forskaren. Hon ser en nyckel till framgång i utbildning av ordförandena i möteskultur som låter deltagarna ta plats.
Finns det skillnader i mäns och kvinnors sätt att fatta beslut?
– Väldigt generellt är det så att män oftare har ett slags hierarkiskt sätt att besluta på och att komma fram till beslut, säger hon och beskriver hur några starka röster i gruppen får med sig de andra på besluten.
– Det här hierarkiska sättet att besluta på är inte lika vanligt då kvinnor ska besluta, då är det mer diskussioner fram och tillbaka, förklarar Minna Salminen Karlsson.
Marie Ekberg (S) är ensam kvinna i tekniska nämnden och aktiv kommunpolitiker sedan början av 1990-talet.
– Jag tycker att det är tråkigt att fler kvinnor inte ger sig i kast med nämnderna för de tekniska förvaltningarna. Det kan bero på att kvinnor får frågan men säger nej eller att man inte letar tillräckligt efter kvinnliga kandidater, säger Marie Ekberg.
Marie Ekberg upplever inte att hon haft svårt att komma till tals som ensam eller en av få kvinnor på möten. Men hon tror att det finns biologiska skillnader i mäns och kvinnors sätt att se på saker.
– Därför tror jag att det är jätteviktigt att vi blandar könen i alla sammanhang, säger hon.
Socialdemokraterna var första partiet som införde varannan damernas på valsedlarna. Marie Ekberg tycker att det borde vara en självklarhet i alla partier.
Ett argument som framförs från motståndare till kvotering är att posterna bör tillsättas efter kompetens.
– Tycker man inte att kvinnor är kompetenta? Jag tycker att de som säger så faller på eget grepp, då de påstår att kvinnokönet inte har någon kompetens, säger Marie Ekberg.
Det har gått hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Det är fortfarande långt kvar till ett jämställt samhälle. Men Marie Ekberg ser glädjeämnen:
– Det är glädjande att se hur unga pappor tar hand om sina barn på ett naturligt sätt.