Anne Louise Friberg och Päivi Posio.
På fredagen rådde det matbrist hos Matbryggan, som tvingades stänga för dagen. Behövande blev utan matkassar på grund av för få och sparsamma matleveranser från affärer i Enköping.
Men efter helgen kunde återigen matkassar delas ut till besökarna. Strax innan öppning på måndagen väntade ett 20-tal personer utanför Matbryggan.
– Vi har fått mat som borde räcka till cirka 20 kassar. Mängden är fortfarande något mindre än vanligt, men betydligt bättre än förra veckan. Det vi inte har idag är bröd, frukt och grönt, berättar Päivi Posio, som har hand om matutlämningen.
Hur många matkassar som finns för dagen avgörs av mängden mat som doneras av mataffärer och privatpersoner. Och vilka besökare som får en kasse bestäms av Päivi Posio.
– Ser jag nya ansikten får de gå före. Förut körde jag nummerlappar utifrån vilka som var här först, men då var det alltid samma personer som fick. Nu plockar jag ut utifrån vilka jag vet har fått nyligen. Visst känns det, men jag måste göra så.
Stämningen i kyrklokalen där Matbryggan verkar är lugn. Alla väntar ordnat på sin tur och det blir inga arga miner om maten inte räcker till de sista. De är förstående, berättar Päivi Posio.
Men det finns även en märkbar frustration över att mataffärer inte gör mer för att hjälpa till:
– Jag blir så irriterad över att butikerna inte steppar upp. Alla hjälper inte till. Om bara stora affärer kunde ägna några minuter. Det är så många som behöver hjälp och det minskar svinnet, säger Anne Louise Friberg, Matbryggan-besökare.
På måndagen fanns en del torrvaror, men inget bröd, frukt eller grönsaker.
Kylen fylld med mjölkprodukter donerade från mataffärer och privatpersoner.
Hur mycket betyder matkassarna?
– För mig har det hjälpt otroligt mycket. Jag blir gråtfärdig för att jag är så tacksam. Jag är ensamstående med två tonårspojkar och har varit här när det krisar. Aldrig någonsin har jag behövt den här typen av hjälp innan. Det tog väldigt lång tid att komma hit, berättar Anne Louise Friberg.
Att besöka Matbryggan kan kännas skamfullt till en början:
– Första gången säger många att det är pinsamt och skamfullt, men vi finns ju till för att hjälpa. Många är osäkra på om de får komma hit. Alla som känner att de behöver hjälp är välkomna, säger Päivi Posio.
Två nya besökare, som inte vill uppge namn, berättar att det är skamfullt men vanligt att behöva hjälp. De var här första gången i fredags och blev utan. Men idag var de först med att få en matkasse.