Markägaren står fast i att det hela är en principfråga för hans del. Han menar att han i egenskap av markägare överklagar domslutet på grund av att äganderätten inskränks.
– Som jag ser det är äganderätten i Sverige hotad på många sätt. Det slås in kil efter kil. Skyldigheterna blir fler och rättigheterna färre. Dumpas det sopor på ens mark, då är det fastighetsägarens ansvar. Men är det något som hamnar på ens mark som är ovanligt och värdefullt så tillhör det inte fastighetsägaren. Det är inte konsekvent. Därför ser jag det här som en viktig symbolfråga, säger han.
Benzelstierna von Engeström menar att folk utnyttjar hans vägar, mark, och andra tillgångar på ett sätt som han anser inte respekterar äganderätten. Han är positiv till att människor är ute och använder sig av allemansrätten, men han menar att om man bedriver någon form av verksamhet på någon annans mark bör man förankra det med markägaren.
Geologerna som hittade meteoriten på Benzelstierna von Engeströms mark hade inte förankrat beslutet att ta stenen från ägorna, något de hade behövt om de sökt i statligt ägda skogar, menar markägaren.
– De här meteoritsökarna har träffat både mig och min fru ute i skogen och vi har sagt vad vi anser, det vill säga att meteoriten tillhör fastigheten. Men de har hittat meteoriten och hemlighållit fyndet i två månader av någon anledning. Det fick jag inte höra från geologerna utan av en astronom dagen innan en pressrelease. Det är så långt ifrån ett gott samarbete man kan komma, säger markägaren.
Markägaren berättar att det hade varit självklart för honom att lämna in stenen till ett museum om han skulle vinna målet, men att det inte hade vart lika självklart att den hade hamnat på naturhistoriska i Stockholm.
– Den har slagit ner i Uppland, den har inte slagit ner i naturhistoriska riksmuseets källare. Det är ett av de största museerna i landet som har goda förutsättningar att leva vidare med eller utan denna meteorit. Medan många andra lokala museer kämpar för sin överlevnad, säger han.
Markägaren tror inte heller att opinionen hade sett likadan ut om stenen hade hittats av någon annan än geologerna. Han menar att om det inte vore för att stenen hittades under pandemin så skulle skattletare från utlandet med andra motiv haft större chans att hitta stenen, och därmed utnyttjat allemansrätten för att göra ekonomisk vinning på stenen.
– Sannolikheten att den skulle hittats av två svenska geologer och lämnas till ett svenskt museum hade vart ganska låg. Blir det här praxis och vi då har ett nytt meteoritnedslag, då blir det direkt high chaparalll. Du har då ingen rätt att utfärda tillstånd som Sveaskog gör för att få någon kontroll på det hela. Då tror jag kanske opinionen i det här fallet skulle se ganska annorlunda ut.
Men i framtida fall, om det då skulle vara en markägare som likt dig får en sten som slår ner på sin mark och sedan säljer den stenen, hade du fortfarande haft samma ståndpunkt?
– Det anser jag är deras ensak. Men jag tror att det är större sannolikhet att den kommer forskningen och allmänheten till gagn. Om stenen tillfaller fastighetsägaren som oftast bor och verkar i närheten än om den tillfaller meteoritletare från när och fjärran, säger han.