Viviana Melano, 59, är Maries biologiska mamma. Tills för bara några månader sen trodde Viviana inte att Marie hade överlevt förlossningen för 42 år sedan. Det var i alla fall beskedet hon fick. Istället stals och adopterades Marie bort. Nu har de återförenats via FaceTime.
Dagens Nyheter har i sin reportageserie "Barn till varje pris" avslöjat hur adopterade barn som har kommit till Sverige stulits från sina biologiska familjer, något som även Uppdrag Granskning har rapporterat om i sin serie "De stulna barnen" som finns på SVT Play.
Samtidigt har det sedan 2018 pågått en brottsutredning i Chile där myndigheterna undersöker tusentals adoptioner. Ungefär 600 av dessa fall rör barn som har kommit till Sverige. Ett av dessa adoptivbarn är Enköpingsbon Marie Nave, 42.
1979 föddes hon i Temuco i Chile. Ett land som på den tiden var präglat av Augusto Pinochets diktaturregim. Men det fick Marie aldrig uppleva. När hon var tio veckor gammal anlände hon till en ny familj i Sverige som adopterat henne. Föräldrarna Pekka och Eila hade kommit i kontakt med Adoptionscentrum och en kvinna som kallades "Aja" som ansvarade för processen.
Här är Maries chilenska pass.
Vad hennes nya föräldrar inte visste var under vilka hemska omständigheter adoptionen hade skett.
– Min pappa dog när jag var nio år. Kort därefter berättade mamma för mig att jag var adopterad. Mamma dog 2018 så ingen av dem fick veta att jag stals efter förlossningen. Jag vill inte ens föreställa mig vad de hade tänkt om de fått reda på sanningen, säger Marie.
Bara några månader gammal kom Marie till Sverige i en bärväska.
När Marie var 18 år ville hon ta reda på mer om sin biologiska familj. Marie kontaktade därför Adoptionscentrum, men någon ordentliga respons blev det inte. Adoptionscentrum vägrade lämna ut några uppgifter om den biologiska familjen och gav inga svar på vem hon kunde vända sig till för att få information.
– Det är så många personer inblandade i den här härvan. Jag har inte fått något stöd alls från varken Adoptionscentrum eller myndigheter, och jag tror det har påverkat mitt förtroende rejält. Man utgår ju ifrån att sådant här ska skötas på rätt sätt, istället så har allting tystats ner.
I samband med brottsutredningen 2018 bestämde sig Marie för att skicka in alla sina papper till de chilenska myndigheterna så att hon till slut skulle få mer information. En som hjälpte till med det arbetet var Maria Diemar, som själv är ett annat av de stulna barnen. Marie Nave hade läst en Facebook-artikel om Maria Diemar, och så inleddes kontakten.
Tiden gick och Marie trodde inte att efterforskningarna skulle ge resultat. Men så plötsligt, för drygt en månad sedan, fick Marie ett samtal från brottsutredarna i Chile. De hade lokaliserat hennes mamma och tre yngre bröder. Bara någon dag senare fick hon prata med några av dem för första gången.
– Det kom lite som en chock. Från att under så lång tid inte haft någon aning om var eller vilka de är till att ha dem på en skärm rakt framför mig...
Nu pratar Marie dagligen med sin mamma och en av bröderna via FaceTime. Eftersom de nyfunna familjemedlemmarna varken kan svenska eller engelska, Marie inte kan spanska, så sköter de konversationerna via Google Translate.
När EP är på plats ringer Marie upp sin bror Angelo och ett av meddelandena lyder "jag hoppas vi kommer ses snart".
Det går långsamt att prata med Angelo. Marie skriver in fraser på Google translate, och Angelo gör samma sak på andra sidan jorden. Men det går. Sakta men säkert lär de känna varandra.
Trots det aningen styltiga uttalet av Googles robotröst går det inte att undgå glädjen i Maries ögon.
– Vi ska träffas. Min bror vill sälja bilen för att komma hit, men jag tänker att det är bättre att jag kommer dit först och får träffa alla samtidigt.