"Jag vill ha upprättelse för Agnes. Att en sån fin tjej mister sitt liv på grund av brister i ett företag är fruktansvärt". Runt halsen har Agnes mamma Maria Redlund ett smycke i form av ett hjärta, med Agnes fingeravtryck ingraverat.
Den unga kvinnan hette Agnes Redlund och blev 19 år.
När vi ringer på hemma hos Agnes mamma Maria Redlund i Enköping ser vi att Agnes namnskylt på dörren sitter kvar.
Vi vet att det bor en enorm sorg och saknad på andra sidan. Men när dörren öppnas finns även där en doft av hemtrevnad och kärlek.
Vi sätter oss i vardagsrummet med kaffe och tittar på ett inramat fotografi av Agnes som står på ett litet bord. En av hundarna lägger sig till rätta i soffan. Sen börjar Maria berätta om stunden hon fick veta att hennes dotter Agnes var död.
– Jag slängde mig ut på trottoaren och grät och skrek. Sen är allt ett töcken. Och jag är fortfarande tom inuti, säger Maria.
Hon backar till sommaren 2022. Då hade Agnes tagit studenten från samhällsprogrammet och arbetade inom hemtjänsten. Hennes hjälpsamma och starka personlighet lämnade avtryck både bland hennes många vänner och på jobbet.
Medan Maria bläddrar i en tjock fotobok hon fått av Agnes bästa vänner berättar hon att dottern var en vuxen person till sättet och älskade ordning och hemtrevnad. Att städa, diska, laga mat och tvätta var något hon kände glädje för. Och Agnes tyckte mycket om att krama andra och säga "jag älskar dig". Hon var så hjälpsam och mycket älskad av vänner och familj.
– I augusti flyttade Agnes till sin första lägenhet. Hon var så lycklig. "När får man börja adventspynta mamma?" frågade hon.
När oktober kom blev Agnes glad över frågan om hon ville börja jobba på ett nytt LSS-boende. Och på fritiden trivdes hon med att inreda och göra sig hemmastadd i sin lägenhet.
Men Agnes får bara bo i sin lägenhet och känna att hela livet ligger framför henne i tre månader, innan hon mördas.
"Ta vara på era barn. Man har ingen aning om hur länge man får ha dem. Tack gode Gud att jag har varit en sån mamma som gjort jättemycket med mina barn". Maria berättar att människor som får höra om hennes förlust börjar tänka på ett helt annat sätt kring sina egna barn.
Agnes berättade för sin mamma att "Det är det här som jag vill göra i livet", hjälpa andra.
– Jag frågade Agnes några veckor innan mordet om hon var rädd på jobbet. Men hon suckade och skrattade åt mig och sa "Det finns inga farliga där mamma".
Vi tittar på en film som finns i Agnes mobiltelefon. Agnes rör sig i köket på boendet där hon arbetade. Vi ser samma kökslådor som mördaren tog kniven från den där dagen i november.
– Och jag är så less på alla rykten som går. De kände inte varandra, hon hade aldrig sett honom. Men hon sa till mig när mördaren flyttade in att det var märkligt att han visste vad hon hette.
Maria berättar att Agnes inte hade någon utbildning inom vårdyrket. Det fanns inga hjälpmedel eller larm. Och hon lämnades ensam en del av arbetspasset.
– Hade det funnits regler hade det här inte behövt hända, säger Maria med höjd röst.
"Hade det funnits regler hade det här inte behövt hända. Det här förbannade företaget, att de fortfarande kan få ha öppet innan alla utredningar är klara är helt galet" säger Maria Redlund.
Maria håller fram sin mobil och visar en bild från Agnes lägenhet. Kvällen innan mordet hade Agnes hängt upp sin adventsstjärna i köksfönstret och skickat en bild till sin mamma. Bilden visar att den är tänd, även fast det bara är den 16 november.
– Sista gången jag hade kontakt med Agnes var via Facetime en timme innan hon började arbeta den där dagen. Hon ville önska mig och min sambo lycka till och peppa oss lite, vi var nämligen i Danmark på en begravning. "Jag älskar dig. Hundarna hälsar".
Maria och Douglas sitter vid ån i Drömparken. "Kvällen innan hon mördades promenerade hon här med barndomsvännen Noelia. Hon tyckte om att gå här och gjorde det ofta" säger Maria.
På värsta tänkbara sätt fick Maria dödsbeskedet några timmar senare. Sittandes på en restaurang efter de varit på begravningen. Polisen sökte henne men de ville inte berätta varför, eftersom Maria uppgav på telefonen att hon var i Danmark.
För polisen i Enköping började det bli bråttom att hitta och träffa anhöriga innan mordet var ute i media. Maria fick till slut ett samtal från en anhörig som polisen åkt hem till.
– En röst säger att Agnes är död. Att Agnes blivit mördad på jobbet. Jag slängde mig ut på trottoaren och bara skrek. I ambulansen som hämtade mig började min mobil plinga från vänner som var oroliga över att det var Agnes som blivit mördad. Så snabbt gick det innan media skrev om det.
Längst till vänster på bilden sitter Noelia, en av Agnes vänner sen barndomen. Till höger Agnes med sin hund.
Maria blev nerdrogad på sjukhuset och allt blev ett töcken. Men hon var hemma i Enköping igen tidigt morgonen efter med hjälp av en vän som körde. Det enda hon ville var att klockan skulle bli 08:00 så hon kunde börja ringa runt och fråga var Agnes kropp var, för ingen visste.
– Var är hon? Allt var så overkligt. Varför? Hur? Det tog en dag innan jag fick veta att hon blivit mördad med en kniv. Den tog han från en kökslåda på boendet. Helt obegripligt att något sånt här kan få hända på en arbetsplats? Något måste förändras. Det är därför jag berättar om Agnes.
Maria vet fortfarande inte vem som kommer bära ansvar för att Agnes arbetsplats inte var säker. Men det pågår en polisutredning om misstänkt arbetsmiljöbrott.
– Jag är inte samma människa längre. Det finns en tomhet i huvudet. Trött. Jag orkar inte. Det finns så många frågor. Fick hon lida länge? Var är hon nu? Men trots det väljer jag livet. Det måste jag göra, för Agnes storebror Douglas finns.
"Hur fan kunde det här få hända?" säger Douglas Redlund, storebror till mördade Agnes. Han är med på vår promenad i Drömparken där Agnes tyckte om att gå. Mamma Maria håller om hans axlar. "Trots allt väljer jag livet. Det måste jag göra, för att Douglas finns.".
Maria visar nallen hon hämtade från Agnes lägenhet dagarna efter mordet. Den hade hon innanför sin tröja i flera dagar efteråt. Sen berättar hon om den enorma tacksamhet hon vill sända ut till alla.
Maria är egen företagare och när livet rasade erbjöd många sin tid, hjälp och pengar. En insamling startades av en omtänksam kollega.
– Tack till er alla. Mina kunder har varit fantastiska. Och det finns så fina företag i Enköping som stöttat mig ekonomiskt.
Medan Maria klappar den hund som alltid varit "Agnes hund" säger hon att den traumabehandling hon fått stöd av, den har hon fått söka upp själv. Och att hon känt att hon inte blev uppfångad av kommunen när Agnes mördades. Hon stod ensam utan att veta hur hon skulle kunna ta sig framåt.
Maria bläddrar i den stora fotoboken hon fick av Agnes vänner den dagen hon skulle fyllt 20 år.
Hur klarar du av att gå vidare i livet utan Agnes?
– Det gör jag inte. Jag tar en dag i taget. Det kommer attacker av sorg som är svåra att hantera. Jag kan bara inte förstå att hon är borta, och att jag aldrig mer får se henne. Hon var min bästa vän.
Sista gången någonsin Maria fick se sin dotter var hon inte längre i livet. Det gick flera veckor efter mordet innan hon fick sitta intill Agnes. Och då låg hon i en kista.
– Hon var så fin där hon låg. Men det blev inget avslut. Och begravningen var det inte heller. Sorgen finns där hela tiden, säger Maria Redlund.
Över 250 personer närvarade på Agnes begravning. Hennes familj, vänner, skolkamrater och lärare kom till kyrkan. Alla sörjde de Agnes som hade hela livet framför sig.
Vi bläddrar lite till i den tjocka fotoboken med bilder av Agnes tillsammans med alla sina vänner. Maria kan skratta till lite åt Agnes knasiga miner hon gjorde.
– Jag kan skratta. Men undrar om mina ögon kommer le igen.