Medan Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj pågår som bäst berättar Enköpingsbon Lotta Wallebring om hur sjukdomen färgat hennes liv, såväl i barndomen som i vuxen ålder. Öppenhjärtigt och generöst delar hon med sig av de mest intima detaljerna om den egna kroppen.
– Jag hade inte cancer. Men 2014 lät jag operera bort båda mina bröst, äggstockar och äggledare, säger hon.
För att förklara hur detta är möjligt backar hon tillbaka i tiden i sin berättelse. Mostrar, kusiner, mormors systrar - alla var de hårt drabbade av olika cancertyper. När Lotta var nio år fick hennes mormor tjocktarmscancer och gick bort.
– Som barn var jag på väldigt många begravningar, det var inget konstigt med det.
När hon var i 11-årsåldern och det började växa "knölar" på hennes dittills platta bröst var hennes första reaktion att hon själv fått cancer. Det var mamman som fick berätta att det nog var troligare att det handlade om bröst.
När Lotta blev lite äldre fick hon ofta ta del av sin mammas "domedagsprat". Mamman var övertygad om att hon skulle dö tidigt i bröstcancer och oroade sig mycket, många år innan hon faktiskt insjuknade. Dock inte i bröstcancer utan leukemi. 1,5 år senare fick Lotta, som då hunnit bli 36 år och skaffat egen familj, begrava även sin mamma.
Cancersjukdomarna i släkten präglade Lotta och hon berättar att hon länge funderade på vad hon kunde göra för egen del. Mammans kusiner hade fått genomgå en avancerad och dyrbar genetisk test och fått beskedet att även de bar på den så kallade BRCA1-genen, alltså en ärftlig bröst- och äggstockscancergen. Så när Lotta efter flera års tjat också fick göra testet var hon beredd på svaret - hon bar på genen.
– När de då skiktröntgade brösten hittade de två ärt-stora tumörer i vänstra bröstet. Jag hade precis varit på mammografi men fått besked att allt såg bra ut, berättar hon.
Vid det här laget hade Lotta bestämt sig. Risken för att få bröstcancer skulle minska från 80 procent till 0,5 procent om brösten opererades bort.
– Det var inget att fundera på. Jag ville inte gå runt och oroa mig, som mamma gjorde. Och det handlade inte bara om mig utan om min familj också, säger hon.
Våren 2014 genomgick hon en dubbel mastektomi, då båda brösten togs bort och nya byggdes upp med implantat. De små tumörerna som hittats visade sig vara godartade men det ändrade inte hennes inställning.
– Det var en jättetung operation och jag fick en hel del komplikationer. Men för mig handlar det om att ligga steget före.
Samma år tog hon ytterligare ett sådant steg för att minska sin cancerrisk, genom att ta bort även äggstockar och äggledare.
– Jag var 38 år och gick rakt in i klimakteriet, berättar hon.
Idag har det gått sju år sedan operationerna genomfördes och Lotta varken ångrar sig eller oroar längre. Däremot har hon fortfarande stora problem med implantaten, som inte fungerat som de ska och hon väntar på ytterligare en operation som förhoppningsvis ska förbättra situationen.
– Brösten är ju trots allt en del av ens kvinnlighet. Men mina bröst känns som aliens, de är inte en del av min kropp. Jag har funderat i banorna att ta bort dem helt men där är jag inte riktigt än. Funkar inte den sista operationen får jag ta mig en ny funderare på det, säger hon.