Hallå där nere, vi ser er nog! Unga och lite kaxiga tar sig en del av hönorna upp på staketet och till och med på hönshusets tak.
De trängs i portöppningen, men stannar lite avvaktande på kanten för att spana ut över de sex hektar stora betet där blå cikoria vajar i vinden.
Värphönorna på Landsberga gård har blivit utehönor och verkar trivas storartat med sin frihet. Unga, lätta och lite dumdristiga tar sig några upp på staketet och på hönshusets tak, men de flesta följer den vita strömmen, ut mot det vajande gräset.
Per Sandqvist, som driver Landsberga gård tillsamman med sin bror Joakim, ser ut över havet av vita fjäderfän och konstaterar att det blivit bra.
– Det känns jätteroligt, speciellt på sommaren, säger han.
Till gårdens hönshus i Österunda kom de frigående hönsen tidigare i våras, men på grund av restriktionerna kring fågelinfluensan kunde de inte släppas ut direkt och vande sig med innemiljön.
– Det märks skillnad, de hönorna är mer försiktiga de går inte ut så massivt som hönorna här som bara väller ut, säger Per.
Att de satsat på frigående utehönor beror på att efterfrågan på ägg från utehöns är så stor.
– Redan när vi började med konceptet närvärpta ägg 2015 frågade kunderna efter ägg från utehönor, det var närmast en hälsningfras ”får hönorna gå ut?” säger Per med ett leende.
Än har man inte haft några problem med hök eller räv i hönsbesättningen som gått ute sedan mitten av juli. I hagen ska skydd byggas för hönorna att gömma sig under.
Tidigare höll de frigående värphöns inomhus. Om utevistelsen påverkar hönornas hälsa eller äggproduktion är för tidigt att säga än.
– Först efter en produktionscykel med höns kan vi se om det är någon skillnad, men min uppfattning är att hönorna i Österunda värper väldigt bra, säger Per Sandqvist.
Nu får Landsbergas värphöns komma ut på grönbete. Per Sandqvist, Landsberga gård. hönor, värphöns, lantbruk, frigående hönor, ägg.