Vid Härkeberga kyrka fladdrar små ljuslågor i ljushållaren på kyrkogården.
Det var många som redan på dagen tog sig till kyrkogårdarna för att tända ljus i minneslundar och vid gravplatser, till minnet av nära och kära.
Vid Vårfrukyrkans kyrkogård hjälps mång åt att pynta och göra fint, man minns och håller om varandra. Höstsolen strålar lågt över kyrkogården men ljuslågorna syns ändå fladdra svagt på många platser.
Lite lugnare är det vid kyrkorna på landsbygden. Vid Härkeberga kyrka fladdrar ändå många lågor från smala ljus i ljushållaren vid ingången till kyrkogården och vid Härnevi kyrka tänder besökare ljus vid gravarna.
Inger Nording har åkt från Västerås för att tända ljus vid sina föräldrars och farföräldrars grav. Pappa Gustav Karlsson var mjölnare vid kvarnen i Vånsjöbro och Inger är uppväxt i trakten.
– Jag konfirmerades i kyrkan och gick i skola här bredvid, säger Inger som sedan mång år bor i Västerås. Hon ser ut över den smala landsvägen som leder mot Vånsjöbro och minns de snörika vintrarna när hennes pappa spårade framför henne i snön så hon kunde ta sig till skolan.
Att besöka anhörigas viloplats på Allhelgonadagen tycker hon är viktigt. Det ger tillfälle att tänka lite extra på dem.
– Jag åker hit ofta och sköter om graven. Jag har även varit vid min mans grav vid Badelunda i Västerås och nu ska vi vidare till Ängsö där en gammelmoster är begravd, säger Inger.
Ljus på St Olofs kyrkogård på Alla helgons dag.
När kvällen kom fladdrade så tusentals lågor i mörkret, inte minst vid S:t Olofs kyrkogård där många samlades för att tända ljus till minne av dem som lämnat jordelivet.