Lena Ekholms bidrag till Vårsalongen 2022.
När Lena Ekholm var ung sökte hon till Liljevalchs vårsalong men kom inte in. I höstas provade hon igen med sitt bidrag "Höst". Det dröjde några månader och sen kom ett mejl om att hon kvalat in. Lena från Enköping var en av 2962 som sökte och en av de 150 konstnärer som juryn valde ut. Strax efter vernissagens början såldes även hennes bidrag.
– Då blev jag ännu gladare, säger Lena.
Att ge ifrån sig konstverket tycker Lena inte alls är svårt.
– Då behöver jag inte komma och hämta det sen på Liljevalchs, säger hon och skrattar.
Det kan vara svårt att sätta ett pris på ett konstverk. Men bidraget på vårsalongen såldes för en billig peng, berättar hon.
– Vill man inte sälja sitt konstverk kan man sätta ett väldigt högt pris.
Bilden föreställer S:t Olofs Kyrkogård i Enköping där hon och hennes dotters hund Pysen brukade gå förbi på promenader. Idag finns inte Pysen kvar, och Lena brukar istället gå förbi med dotterns nya hund Leo.
– Det är jobbigt när ett djur går bort. Men det som är bra med djur är att de inte lider så länge och inte förstår situationen som vi gör, säger Lena.
Lena Ekholm är en av 150 konstnärer på Liljevalchs vårsalong 2022.
Konstverket är gjort med hjälp av en blandteknik. Handvävt tyg, textilfärg och maskinbroderi utgör tillsammans bilden av kyrkogården. På Liljevalchs hemsida, under bilden av hennes konstverk, skriver hon att tekniken hon använder gör det lättare att kunna ändra sig.
– Det beror nog på vem man är. Men för mig skapar det en frihet. Om jag vill klippa bort eller måla om, kan jag göra det och då vågar jag ta ut svängarna mer. Står man framför en stor vit canvas, utan möjlighet att kunna ändra sig, kan det hämma kreativiteten.
Tekniken har Lena lärt sig själv i takt med att hon inspirerats av andra konstnärer och kurser hon gått på. I arbetsrummet visar Lena tyger, målningar och olika symaskinstekniker hon jobbar med. Materialet är även det något som tillåter en större kreativ frihet.
– Rent materialmässigt är det billigare grejer jag använder. På det sättet känner jag mig ännu mindre begränsad.
Och frihet är något Lena känt av än mer nu när hon blivit äldre.
– Det är skönt att vara gammal. Man gör lite som man vill.
Hon vill däremot inte fastna för mycket i sig själv och konsten.
– Jag är ganska osocial och tycker det är roligast att sitta och syssla med mitt, men det är lätt att det tar över. Ibland vill jag få en del av det sociala också.
Konsten har funnits med henne hela livet. I släkten har det funnits flera med drag av konstnärlighet, bland annat hennes faster som målade tavlor. Några av dem hänger i vardagsrummet.
Den största inspirationskällan är naturen men Instagram och Pinterest bidrar också med idéer. Ordet konst ser Lena som mångtydigt.
– Det kan röra sig om tavlor och mattor till strukturer. Men jag är mest intresserad av konsthantverk.
På 70-talet jobbade hon på Hemslöjden, en hemslöjdsbutik i Enköping. Där lärde hon sig väva och där träffade hon också en väninna med samma glöd för konsten. De följde varandra av och till genom livet och det blev oftare nu på senare år. I januari gick väninnan bort, men Lena hann berätta att hennes bidrag till Liljevalchs vårsalong kom med.
Lena lärde sig väva på 70-talet.
Utanför Lenas fönster, längst bort, skymtar man S:t Olofs kyrkogård. Träden har inte samma höstgula färg som på hennes bild men hon hämtar kreativitet på annat håll. I minneslunden vilar hennes väninna.