Namnen på lärarna för gossar är kända, men på flicksidan är det magrare med uppgifter i arkiven. År 1842 uppmärksammas en mamselle Söderström som utan lön eller ersättning undervisat fattiga flickor. Hon fortsatte trots att hon var till åldern kommen och borde således ha utövat denna lärargärning sedan många år tidigare.
I budgeten för år 1852 finns lön till en fru Grip med såsom lärarinna vid flickskolan.
När det gäller lärarna för övrigt framträder ett namn framför andra, nämligen magister A T Paban. Han var lärare vid folkskolan för gossar i början 1850-talet och troligen endast för den övre avdelningen. I femårsberättelse från magistraten i Enköping till landshövdingen år 1855 kan man läsa följande:
”Med Pedagogien, hvarvid likaledes är en lärare, som tillsättes af Uppsala Dom-Capitel , är det anmärkningsvärda förhållande , icke funnits eller nu finnes någon lärjunge , medan den nuvarande läraren Prästmannen A T Paban anses vara till lärarekallet olämplig och föräldrar som hafva barn, hvilka i Pedagogien skulle kunna gjuta undervisning, för läraren sakna det förtroendet samt i stället sända sina barn till Westerås eller Uppsala.
Varför denne magister Paban ansågs olämplig som lärare framgår inte i arkiven. Han var välutbildad och hade givit ut flera läroböcker i det franska språket. Trots uteblivna elever satt han kvar på sin post och utkvitterade sin lön under dessa år. I stället för undervisning sysslade han med annat. År 1855 utgav han stadens första tidning under namnet Enköpings Weckoblad som år 1880 för övrigt omvandlades till Enköpings-Posten. Då hade han emellertid ersatts med en ny lärare.
Magister Paban hade en kontant lön på 100 riksdaler årligen vilket var helt otillräckligt till att försörja en familj. Förutom denna kontanta lön ingick både hag- och ängsmark utanför staden. Avkastningen från denna mark skulle alltså bidra till det dagliga brödet. Dessutom hördet till skolhuset en ladugård med både stall, fähus för sex kor samt svinhus . Till detta kom uthus i form av vagnslider ”hemlighus” mm. Magistern var således förutom lärare även lantbrukare.
Därvid liknade han flera av stadens övriga tjänstemän och borgare. Enköping var ännu på 1850-talet en stad vars ekonomi vilade på jordbruk och grönsaksodling vilket varit fallet ända sedan medeltiden. Här och var i staden, förutom vid skolmästarens bostad, fanns ladugårdar och svinhus.
Magister Pabans bostad låg i samma hus som skolan. Skolgården där barnen vistades på raster låg alltså mitt i en bondgård.
Paban liksom många av stadens övriga borgare skötte dock inte alltid detta jordbruk själv. Ofta hade man drängar och pigor anställda eller också arrenderades jordbruket ut.
Utvecklingen i staden gick dock fort. Några decennier senare var allt detta borta. Stall för hästar fanns emellertid kvar långt in på 1900-talet.