Kvekgården omringas av gröna träd och breda ängar, en vacker plats från en svunnen tid. Gården har sitt ursprung i tidigt 1700-tal och ligger ett par kilometer sydväst om Örsundsbro.
Varje år lockar platsen besökare från såväl Sverige som utlandet. Och oavsett om det beror på den läckra miljön eller den speciella doften, så står det helt klart att sevärdheten är populär och lockar många.
På söndagseftermiddagen var Caro Jensen från Nya Zeeland på plats. Med sig hade hon barnen Ella och Lars, samt svärmor Libby Jensen och sin mamma Angelika Stühmeyer.
Nu har de tagit del av ett stycke svenskt 1700-tal.
– Det är spännande att få se mer av Sveriges historia, säger Caro när Enköings-posten dyker upp. Libby, som också rest hit från Nya Zeeland, fortsätter:
– Jag tycker det är väldigt speciellt att få se allt det här, särskilt när hela gården är i ett så pass ursprungligt och orört skick.
Anledningen till Nya Zeeländarna tagit sig till Örsundsbro-trakten hela vägen från andra sidan jordklotet, är för att Caros mamma Angelika numera bor i Fjärdhundra.
Nu är de här för att hälsa på, och passar samtidigt på åka runt och se mer av vad det avlånga landet Sverige har att erbjuda.
– Vi har haft det väldigt bra här. Jag tycker det är ett härligt och barnvänligt land, säger Caro.
Snart har Caro, Libby och såklart barnen - som vid det här laget börjar bli trötta, och har lyfts upp i Caros och Libbys famn - varit på besök i fem varma sommarveckor.
Hittills ger de Sverige ett gott betyg.
– Alla svenskar som vi har träffat på har varit både snälla och välkomnande mot oss, säger Caro.
Under tiden som vi samtalar kommer många nya besökare. Några andra börjar röra sig därifrån.
Ann-Mari Hagman och Gun Franck kliver fram och hälsar. De är guider på Kvekgården och har båda djup koll på platsens historia. Inte sällan guidar de turister.
– Vi får besökare från utlandet varje år, säger Ann-Mari samtidigt som hon vänder blicken och lyfter sin hand.
I nästa stund vinkar vi hejdå till Nya Zeeländarna som är på väg bort. Kanske ville barnen hem.
Gun säger att det framförallt är svenskar som besöker gården, så för det mesta får de prata svenska – och såklart njuta av den vackra platsen som för tankarna bort till en annan tid.
simon.engstrand@eposten.se