I Uppsala län dör i genomsnitt en person i veckan genom självmord. Ändå saknar alla kommuner i länet handlingsplaner för att motverka självmord enligt organisationen Suicide Zero, som sammanställt uppgifter framtagna av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.
– Det måste bli en del av kommunens löpande arbete. Varje förvaltning måste arbeta med frågorna och de ska finnas med i ordinarie verksamhetsplan och budget, säger Rickard Bracken, generalsekreterare på Suicide Zero.
Socialstyrelsen har nyligen lagt ihop information från dödsorsaksregistret med uppgifter från socialtjänsten. Det visar att 30 procent av alla män och 42 procent av alla kvinnor som dör i självmord har haft kontakt med socialtjänsten. Många gånger långvarig. Kommunernas arbete är därför viktigt.
I Enköpings kommun arbetar man målinriktat med frågan även om handlingsplanen blivit försenad på grund av pandemin.
Eva Nilson vid socialförvaltningen är projektledare och jobbar 40 procent på sin tjänst med att hjälpa förvaltningarna.
Förutom en övergripande plan för hela kommunen ska varje förvaltning ha en egen plan. Medarbetarna behöver utbildning och förvaltningarnas behov ska kartläggas. Eva Nilsson menar att det är viktigare att arbetet med planen görs ordentligt än att den tas fram fort.
– Planerna måste implementeras i verksamheterna, de får inte bli hyllvärmare, och varje förvaltning har sina specifika behov, säger hon.
Utbildning av medarbetarna är en viktig del, många tjänstemän frågar sig hur frågan berör dem.
– Först upplevde jag en tveksamhet men nu ser jag engagemang och vilja. Man undrar hur man pratar om självmord och hur man tar hand om berörda på ett bra sätt, det finns en osäkerhet.
Som exempel måste samhällsbyggnadsförvaltningen ibland möta personer i riskgruppen när de hanterar olika ärenden, personer som uppger att de inte har något att leva för om inte ett bygglov går igenom. Eller vid planering av den fysiska miljön, man ska inte bygga platser som underlättar för självmord.
– Även inom skola, socialförvaltning och städservice möter personalen många med psykisk ohälsa. Sen måste man även uppmärksamma arbetskamrater som inte mår bra, säger Eva Nilsson.
Förhoppningen är att handlingsplanerna kan vara klara till årsskiftet men det krävs resurser för att kunna fortsätta utbildnings och informationsarbetet framöver.