Johanna Norell sitter i soffan i sitt föräldrahem i Enköping. Hon snor runt lite oroligt med sina händer. Men fast besluten om att göra sin röst hörd. Enköping kommun vill inte svara på hennes fråga varför hon bara blir erbjuden ett LSS-boende där det bor äldre män.
– Jag är 22 år och jag vill bo med jämnåriga. Varför får jag inte det? Jag vill bo med de som har samma intressen som jag, säger Johanna Norell.
Hon är nu hemkommen från en folkhögskola där hon bott de senaste två åren. Hon har haft stöd från personal både i skolan och på boendet. För några år sen vågade hon knappt räcka upp handen. Nyligen sjöng hon solo inför ett par hundra i skolan.
– Läkaren som Johanna haft i 12 år säger att all trygghet i sig själv hon byggt upp kan raseras på en dag om hon bor på fel ställe, där hennes behov inte tillgodoses. Kraftiga migränanfall med kräkningar har ökat sista tiden på grund av oro och stress över allt det här, berättar Eleonora Norell, mamma till Johanna.
Johanna Norell ansökte om ett boende på en LSS-gruppbostad och det beviljades i februari. I slutet av mars fick hon erbjudande om en lägenhet. Den besökte hon tillsammans med sin handläggare och föräldrar.
Snabbt fick hon en känsla av att det inte var rätt plats att flytta till efter skolans slut i juni.
– De hade inte lösningar för de behoven som jag har. Och den yngsta som bodde där var en kvinna som var över 50 år.
Enligt Johanna och Eleonora Norell berättade verksamhetschefen på plats att boendet inte har den så kallade tydliggörande pedagogiken. Johanna har stort behov av både bildstöd och sociala berättelser och när kompetensen saknades tackade hon nej till platsen.
– Jobbar man inom LSS är man enligt socialstyrelsen skyldig att jobba med AKK (alternativ kompletterande kommunikation) och den tydliggörande pedagogiken mot de som har behovet. Det är ett arbetssätt men man måste också som personal få utbildning och arbeta med det för att förstå syfte och innebörden med det, menar Eleonora Norell.
Johanna fick ett erbjudande till av Enköpings kommun, men då åkte hon inte ens och tittade.
– De som bor där är alla män som är 50 till 64 år gamla. Jag vill inte bo där, jag känner mig inte trygg med det utan rädd och orolig.
Efter ett telefonsamtal med en chef för boendet fick de veta att inte heller den gruppbostaden har personal som kan möta Johannas behov i olika situationer i nuläget.
Eftersom det inte finns andra lediga platser måste Johanna bo hos sina föräldrar efter att skolan är slut. Något som inte känns som ett bra alternativ, berättar mamma Eleonora Norell:
– Johanna kan inte vara ensam hemma helt själv när vi är borta på jobb och arbetsresor.
Nyligen fick Johanna hjälp av mamma Eleonora att mejla kommunen för att få till ett möte. Hon vill själv kunna ställa frågor och känna sig delaktig som hon har rätt till. Av biståndsenhetschef och verksamhetschef för LSS fick hon det gemensamma svaret:
"Jag och mina chefer har beskrivit tidigare att vi kan tillgodose Johannas behov inom våra gruppbostäder. Och denna bedömning kvarstår. Vi har full förståelse att ni tänker att det är svårt att bo tillsammans med äldre personer men det är tyvärr inget vi kan göra åt det. Vad tror du att det skulle bli för skillnad om vi träffade Johanna och säger samma sak till henne. Skulle det gynna Johanna?"
– Det handlar om delaktigheten i besluten för Johanna. Och att få leva som andra med goda levnadsvillkor, säger Nichlas Norell, pappa till Johanna.
Även om det hade funnits jämnåriga med Johanna på de erbjudna platserna, så saknas fortfarande kompetensen på just de boendena hos de som arbetar där. I ett mejl till pappa Nichlas skriver kommunen att de kommer genomföra utbildningssatsningar för personalen för att alla boende ska få sina behov tillgodosedda.
– De skriver att de ska öka kompetensen och göra en genomlysning av hur AKK erbjuds i verksamheterna. Men inte när och hur eller på vilket sätt, säger Nichlas Norell.
Det finns platser kommunen har möjlighet att köpa, som kan möta Johannas behov av stöd och jämnåriga. I den långa ansökan hon skrivit om sina önskemål och behov skrev hon att det skulle vara skönt att bo med vänner hon känt i många år. Kommunen svarade att "man väljer inte sina grannar".
– Det handlar väl om besparingar, säger Johanna.
Vad hoppas du på framöver?
– Det är nu med en gång jag behöver ett boende. Och bo med jämnåriga, säger Johanna.