Det säger Majlene Westerberg, sektionsordförande och Åsa Andersson, förtroendevald.
Båda har varit fackligt aktiva länge och de hävdar att problemen varit kända i vård- och omsorgsförvaltningen åtminstone i tio år.
– Och inte bara där. Vi har informerat kommundirektörer som varit under den här tiden, HR-avdelningen, båda förvaltningscheferna, men också politiker. Kommunalråden har vetat om det och självklart politikerna i vård- och omsorgsnämnden, säger de.
Men inget har hänt?
– Nej, vi upplever att hon hålls bakom ryggen. Att man hellre låter folk på golvet säga upp sig än att göra något åt den aktuella chefen, säger Majlene Westerberg.
Vad har ni som facklig organisation gjort?
– Den här chefen kostar oss sjukt mycket tid. Men när det kommer till att driva ärenden mot henne så har vi tyvärr inte kunnat göra så mycket. Medlemmarna törs inte ge oss mandat att handla och utan det kan vi inte agera, säger Åsa Andersson.
De hävdar att det är åtskilliga medlemmar genom åren som slutat på grund av den aktuella chefen.
– De kontaktar oss och säger att de inte orkar mer och att det är därför de slutar. De vågar inte låta oss driva deras fall men de vill att vi ska känna till hur det ligger till, säger Majlene Westerberg.
Facket uppmanar medlemmarna som slutar att berätta om orsaken för arbetsgivaren i de avslutningssamtal som hålls. Men enligt dem är det ingen som vågar göra detta.
– De tror att hon har sån makt att de brännmärks på arbetsmarknaden. Men på grund av deras rädsla får ju chefen inte veta om varför de slutar, säger de.
Mycket av fackets arbete går istället ut på att stötta arbetsplatsombuden på ett sätt som inte behövs någon annanstans inom kommunen, menar de.
– Ombuden vill att vi ska finnas med på alla tänkbara möten, de vågar inte möta henne själva. De vill att vi ska se till så allt går rätt till.
– Men det är inget enkelt jobb. Vi har haft ombud som bestraffats på olika sätt. De har skällts ut för att de är för starka eller inte tillräckligt ödmjuka. De får dålig eller ingen löneutveckling, hävdar de.
Personalgruppen EP talat med hävdar att det så kallade medvetandegörandesamtalen används som "skämssamtal". Majlene Westerberg och Åsa Andersson säger att denna typ av samtal kan vara ett bra verktyg att arbeta med vid allvarliga incidenter.
– Men den här chefen använder samtalet som en bestraffning, så är det inte tänkt.