– Vi har fullt på katthemmet nu och egentligen är inte kattkolonierna vårt ansvar. Men det är synd om katterna, nu i kylan förfryser de öronen och har svårt att få tag på mat, säger Susanne Sjöström, föreståndare för katthemmet.
I våras tog Hitta Katten hand om 27 förvildade katter i en koloni i Hjälstaviken och nu jobbar man med två andra kolonier, en i Sevalla i Västmanland med nio katter och en i Åloppe med omkring 23 katter.
Men ytterligare en stor koloni har hittats i Uddala söder om Enköping av en privatperson som larmade katthemmet.
– Jag var där nyligen och tittade, jag räknade till 19 katter och det innebär att det troligen är dubbla antalet, de gömmer sig, säger Susanne.
En kattkoloni uppstår genom att vandrande katter hittar en plats att bo på, ofta vid en gård. Boende i området börjar mata katterna och de blir allt fler.
– Fler katter drar sig dit, de förökar sig och det spårar ur och blir alldeles för många. Det bästa vore om folk reagerade tidigare när de ser att främmande katter bosätter sig i området, men man tycker det är trevligt och matar dem, säger Susanne.
Kattkolonier är inget nytt fenomen men det senaste året har de varit ovanligt många. ”Normala” år omplaceras omkring 100 katter från katthemmet, hittills i år har man omplacerat 150 katter.
Kolonin i Hjälstaviken misstänker man uppstått från dumpade katter som lämnats vid reservatets parkering. Här finns inslag av renrasiga katter, Birma och Ragdoll.
De 27 katterna i Hjälstaviken fångades in, de socialiserades på katthemmet och man har lyckats omplacera dem i nya hem.
– Det går att få förvildade katter tama, men det tar tid och de behåller en viss integritet, säger Susanne.
Som katten Lucifer som var så elak när han kom till katthemmet att han hade varningstext på buren och fick flyttas till annan bur under städningen.
– Han blev bortadopterad och har blivit en otroligt trevlig katt. Han har säkert haft ett riktigt hem tidigare, säger Susanne.
Men att socialisera förvildade katter innebär ett stort jobb och det är katthemmets volontärer som gör det arbetet.
– Volontärernas arbete är oerhört viktigt, vi skulle inte klara oss utan dem. De ger katterna kärlek och vågar tro på dem, men vi behöver fler volontärer, ju fler desto bättre för katternas socialisering, säger Susanne.
Man jobbar även med stödhem där privatpersoner tar hand om kattungar som är för små för att bo på katthemmet.
Nu hoppas man på att få många katter omplacerade den närmaste tiden så katterna i kolonin i Uddala kan fångas in.
Tillståndet hos de förvildade katterna har varit förhållandevis bra under sommaren, men vintern blir tuff för dem.
– Minst en katt i Uddala var sjuk och det vore hemskt om den skulle ligga och självdö. För dem som föder ungar i kylan är det svårt, de måste lämna ungarna för att hitta mat och dödligheten är säkert hög men det vet vi inget om, säger Susanne.
Nu frågar hon sig vem som egentligen äger problemet med kattkolonier. Katthemmet får inget stöd i frågan från kommunen, kanske ligger ansvaret på dem som börjar mata katterna.
– Jag är fundersam över de 40 katterna i Uddala, vad ska vi göra? De är lite halvtama och kan bli bra katter om de fångas in, men nu har vi fullt på katthemmet och vi har slitit som djur. Vi orkar för att vi brinner för katterna men vi behöver mer hjälp, och vi måste få fler katter adopterade så vi får plats för fler!