Göte, till höger, har samma pappa som lille Gösta och är bara någon dag äldre men betydligt större. Marie Johansson lyckades rädda Gösta när han föddes och var mycket svag.
Lille Gösta är inte riktigt som de andra kalvarna.
Men mamma Doris tycker inte att det spelar någon roll, hon älskar sin förstfödde, lockar på honom med ett lågmält råmande och putsar honom noga med sin sträva tunga.
När Gösta föddes i början av april gick kalvningen bra och allt såg normalt ut.
Men efter några timmar blev "matte" Marie Johansson fundersam. Gösta ville inte resa sig och han behövde komma upp för att dia och få i sig råmjölk.
– Vi försökte resa honom men benen var inte som de skulle, han var ´lealös´och hade ingen styrsel i benen, berättar Marie.
Det var den första kalven för Herefordkossan Doris och som oerfaren mamma hade hon lite svårt att förstå vad hon skulle göra för att få igång sin kalv. Men Marie mjölkade ur råmjölk från Doris och gav Gösta i flaska och han fick hjälp med att resa sig flera gånger om dagen.
Men efter ett dygn tappade Gösta sugreflexen och ville inte äta.
Veterinären kom men hittade inget fel på den lilla kalven. Han fick extra vitaminer och selen och Marie sondmatade honom. Men benen bar inte och han klarade fortfarande inte av att dia sin mamma.
– Jag kände att jag måste försöka, och ge honom en chans även om det inte är så kul med sondmatning, säger Marie.
Gösta är liten och kompakt, kanske en dvärg-kalv enligt veterinären. Han fick sondmatas efter födseln men klarar nu att dia mamma Doris själv.
Och så, efter två dagars sondmatning stod lille Gösta och diade mamma Doris när Marie kom ut i stallet på morgonen.
– Det kändes som ett lyckorus, det var så underbart att se, säger Marie och kliar Gösta och hans halvbror Göte under hakan.
Efter det har Gösta bara blivit allt piggare och nu leker han och busar precis som de andra kalvarna han med.
Men han har en annorlunda form. Han är låg och kompakt, säkert tio centimeter lägre än Göte som bara är någon dag äldre.
– Han är kraftigare än de andra kalvarna och har en helt annan kroppsbyggnad och tjockare leder. Veterinären tyckte att det såg lite ut som en dvärgkalv, säger Marie.
Herefordkossan mamma Doris månar om sin förstfödde, putsar honom och lockar med ett lågt råmande.
Göstas pappa, Stenis är en stor och präktig Herefordtjur som går i en box bredvid korna och deras kalvar. Genom ett fönster kan han spana ut över sitt harem där han är pappa till de flesta kalvarna. Men ingen av de andra småttingarna ser ut som Gösta, han är unik.
Till sommaren får Gösta och de andra kalvarna, deras mammor och även pappa Stenis komma ut på bete tillsammans. Där får Gösta möjlighet att växa till sig i lugn och ro.
– Nu är han frisk, men vi kommer att ha extra koll på honom för att se hur han utvecklas när han blir tyngre, säger Marie.
Herefordtjuren Stenis är pappa till de flesta kalvarna på gården, men ingen är så liten som Gösta.