Johanna Helgesson växte upp i Värmland där jantelagen var en väl integrerad del av kulturen. Man skulle skaffa familj och kanske en liten hund. Tidigt under uppväxten blev författaryrket en dröm men när hon pratade med studievägledaren, fick hon bara höra att det var bra med höga ambitioner. Föräldrarna gav heller inget stöd.
– Jag växte upp i en dysfunktionell familj. Man vågade inte ta hem kompisar, för man visste aldrig när det skulle bli bråk.
Johanna utbildade sig inom vården och jobbade till och från som personlig assistent. Hon tyckte sig få större perspektiv på livet.
– Man fick en insyn i hur det är att leva med någon som är funktionsvarierad och hur den personen är beroende av någon annan.
När hon blev äldre tog hon tag i kommunikationsintresset och utbildade sig inom flera medieutbildningar. En informatörsutbildning mynnade ut i en copywriter-utbildning som mynnade ut i flera olika kommunikations- och copywriterjobb. Senare, med års erfarenhet av mediejobb, började hon en kurs med skrivövningar. Där väcktes författardrömmen till liv igen och hon påbörjade sin roman. Strax efter, hoppade hon på en författarlinje.
– Jag hade ett otroligt hopp om att utbildningen skulle förlösa det långsiktiga skrivandet.
Det senaste året har Johanna börjat kombinera skrivandet med att vara personlig assistent. För ett tag sen var hon med i en skrivartävling med temat "personlig assistens=självbestämmande". Bidraget blev en novell med syftet att problematisera ämnet.
– Det är inte bara en frihet att kunna bestämma själv, det är också ett ansvar. Mitt bestämmande som personlig assistent, kan också vara problematiskt. I vilka situationer ska man rycka in med sin hjälp? När ska man vara medmänniska och när ska man vara professionell?
Den autobiografiska romanen hon skrivit på i tre år, börjar bli klar och handlar om relationer och själsliv. Enstaka händelser och personer i livet och trasiga relationer med familj, utgör stommen i berättelsen.
– Man minns inte allt som hänt i livet. Men grundkänslan i romanen är alltid autentisk.
När hon började skriva, började hon också gå hos en terapeut. Efteråt inser hon hur betydelsefullt det varit för att kunna skriva klart.
– Nu i slutskedet av redigeringen, är det fortfarande svårt att gå igenom specifika partier.
Idag är Johanna tacksam för var hon är.
– Och det är nog mycket min psykologs förtjänst.
