Vi återkommer till den där boken och det som gjorde att den då 27-åriga Lia skulle lära sig, som hon själv uttrycker det, att programmera om hjärnan och till och med lära sig att tänka bort smärtor.
Här hemma i hennes och maken Tommys hem i Kulla drar hon snabbt på sig sjumilastövlarna för att visa naturen i omgivningen. Vi vandrar genom hennes smala, klippta stig bland träd och buskar, vi sätter oss en stund på stora klippblock för att studera den milsvida utsikten över de ännu gröna fälten och vi stannar till vid de vackra oxelträden.
– Jag kallar dem kindträd, varje morgon går jag hit och lägger kinden mot, säger hon och visar hur lent det väldiga trädet känns.
"Lia är både bohem och modern", påstod Lars Landén när han lämnade över stafettpinnen i min förra intervju. Att Lia skulle vara bohem verkar dock inte vara något hon själv tänkt på.
– Han menar nog att jag tänker på naturen och vill ha giftfri mat och så, säger hon.
Kanske är det inte så konstigt att Lia vill ha ett hållbart liv utan artificiella livsmedel. Hon växte upp i ett självhushåll i den antroposofiska rörelsen i Järna. Pappa var trädgårdsmästare med den gamla bondepraktikan som ledstjärna och mamma tog hand om resten av hushållet; de fyra barnen, dagbarnen och familjehemsplaceringarna. Hon sydde kläder, ystade ost och stöpte ljus och gjorde allt annat som behövdes i familjen, som ofta var utökad med trädgårdens praktikanter och vuxna med olika typer av problem.
– Att leva så är en del av det antroposofiska samhället, man tar hand om varandra. Därför är jag aldrig rädd för det annorlunda. Om alla får vara som de är kan man lära sig enorma saker av varandra, säger Lia.
Det var i början på 90-talet, då Lia, hennes första man och de tre barnen bodde i Fjärdhundra, som hon fick boken "Den självläkande människan" av sin mamma. Livet hade varit lite tufft för familjen och den hälsofilosofiska boken slog an något i Lia.
– Jag var tvungen att ta reda på om de konstiga sakerna som stod där funkade, berättar hon.
Det första hon testade var att ta bort socker ur sin kost.
– Mina starka menssmärtor försvann och när insulinkurvorna planades ut upptäckte jag att jag inte var småhungrig hela tiden, berättar hon.
Det andra handlade om så kallade affirmationer, positiva påståenden, ett sätt att omprogrammera sina egna tankar för att positiva egenskaper ska sjunka in i ens undermedvetna.
– Jag upprepade frasen " Jag är stolt, vacker och värdefull" i tio minuter varje morgon. Det kändes jättekonstigt i början men sen började kroppen ta till sig det.
Lia berättar att hon med hjälp av affirmationer kan få viss smärta att försvinna, bara genom att tänka bort den.
När Lia kom till insikt om sockret började hon experimentera med att baka kakor utan detta sötningsmedel. Bakning var redan tidigare ett stort intresse men utmaningen nu var att få till sötman ändå. En testpanel bestående av goda vänner bjöds regelbundet in för avsmakning. Någonstans i bakhuvudet hade en liten tanke på att starta ett sockerfritt kafé slagit rot.
– Då hade jag skilt mig och träffat Tommy. Han tycker att jag kan få vara som jag vill, hur konstig jag vill. Och när man får det så växer man mycket.
Så kom det sig att Lia drog igång det som i dag är Café Samt i Enköping. Från början alltså meningen att det skulle vara ett sockerfritt kafé men ganska snart blev det till en restaurang. Matkravet för att få servera alkohol gjorde att inriktningen ändrades något. Med enda restaurangerfarenhet av ett "cantinerjobb" (smörrebrödskök) i Oslo, som Lia för övrigt trodde var ett jobb med containrar när hon sökte det, skred hon till verket.
– Jag kunde ju laga mat till familjen, men hade aldrig jobbat med nåt sånt här, berättar hon.
Men det var också oerfarenheten som formade verksamheten. Ovanan att beställa varor gjorde att hon plötsligt stod där med en massa grönsaker över.
– Jag var tvungen att göra nåt av dem. Jag delade upp dem i olika grupper och tänkte att den där gruppen kan bli en gryta och den där en annan. Sen använde jag bara en massa kryddor och prövade mig fram. Jag hade inget annat val eftersom jag inte kunde något, säger hon.
Att dra runt verksamheten ensam var svårt. Först försökte hon få tag på en kock som kunde acceptera att hon själv inte hade nån erfarenhet och samtidigt låta sig styras av henne. Den ekvationen var så gott som omöjlig.
– En dag frågade Tommy vad det var jag egentligen behövde. Jag sa att jag ville ha nån som gjorde det jag sa. "Jag kan göra som du säger", svarade han och på den vägen är det, berättar Lia och skrattar vid minnet av att Tommy slutade sitt jobb som försäljningschef men fick behålla lönen några månader.
– Så fick jag en kock med lön. Och han gör som jag säger, för han kan heller inget.
Avsaknaden av en musikaffär i Enköping gjorde att paret kom på idén att också sälja musikinstrument i samma lokal som de serverar maten. Kombinationen har lett dit gäster från många olika håll och de arrangerade musikkvällarna får allt fler besökare.
– Det är fantastiskt, vi får hålla på med mat och musik som vi gillar. När människor mår bra av det vi gör är det betalning nog, säger Lia.
Som ett litet sidoprojekt driver hon också Matis och Pratis, en slags matlagningskurs som fungerar ungefär som ett gymkort, man löser medlemskap och går sen på de "pass" man vill. Ett ganska nytt och ovanligt koncept som startade i höstas i liten skala.
– Tanken är att utveckla den idéen. Vi har ju sagt att vi ska köra Samt i tio år och sen ska vi gå vidare. Matis och Pratis tror jag att det går att hålla på med i framtiden. Jag vill inte sluta jobba vid 65. Jag vill ha stimulans tills jag dör, säger Lia.
Oavsett hur framtiden kommer att se ut tror Lia att hon kommer att gilla läget. Ända sedan hon var liten har hon fått höra att inget kan stoppa henne.
– En skolkamrat sa en gång om mig att jag "alltid får det jag vill". Men jag vill vända på det - jag är glad för det jag får. Jag försöker alltid göra nåt bra av det jag får.
Namn: Lia Starälv
Ålder: 49
Kommer från: Mölnbo, Sörmland
Familj: Make Tommy, vuxna barn Gabriella, Charlie, Jakob och bonusarna Albin & Martin.
Bor: Kulla, Örsundsbro
Yrke: Matkreatör, föreläsare.
Religion: Egen
Äter gärna: Något jag inte ätit förut.
Äter aldrig: Gåslever
Dricker gärna: Tillsammans med vänner.
Dricker aldrig: Söta drycker
Ser på tv: Nej
Bästa serie: Vintertid tittar jag på Homeland
Gillar: Människomöten
Ogillar: Blåst
Skulle aldrig: Svika mina kära
Okänd talang: Jag är bra på att sätta texter till befintliga melodier, till uppvaktningar och så. (Målar, fotar, syr, snickrar och annat kreativt men det är ju inte okänt, bland mina vänner i alla fall.)
Lämnar över stafettpinnen till: Leif Leinvall