Som EP berättat anmäldes det totalt 92 brott på de LSS-bostäder som har adress i Enköpings kommun förra året. Kriminologen Anders Östlund menar dock att det är stor skillnad på statistik och verklighet och att de anmälningar som görs bara är en liten del av alla brott som faktiskt begås.
Kvinnan med 30 års erfarenhet är anställd på ett LSS-boende i kommunen och vill inte träda fram eftersom hon tror att det hon säger kan uppfattas som att hon pratar om brukarna på boende där hon jobbar. Hon betonar dock att hon inte pratar om någon särskild brukare utan utifrån sin sammanlagda erfarenhet.
Efter de våldsbrott som varit på ett par LSS-boende i Enköping har EP kontaktat kvinnan, som vi kallar Anna, för att förstå bakgrunden till att hot och våld kan vara vardag på ett sådant boende.
– Först ska vi komma ihåg att det i det stora hela fungerar bra. Men sen har vi ytterligheterna och det är där det blir komplext, säger hon.
Anna förklarar att brukarna på ett LSS-boende alltid har någon form av funktionshinder, exempelvis autism, intellektuell funktionsnedsättning och liknande. Samtidigt kan de lida av exempelvis psykisk ohälsa, såsom depressioner och ångest. Vissa är i stort behov av stöd i boendet medan andra klarar sig med mindre.
Men oavsett vilka problem brukarna har får LSS-boendet inte använda sig av begränsningsåtgärder såsom inlåsning. Vill de boende gå ut måste de få göra det även om det innebär att de kanske stör grannar.
– Förr låste vi in folk på institutioner i Sverige och alla behandlades på samma sätt, de fick duscha och ta mediciner samtidigt, antingen de behövde det eller ej. Så vill vi inte ha det igen, säger Anna.
Stödet som boendet ska ge brukaren är helt individuellt och ska anpassas efter personens behov. Alla har sin egen genomförandeplan i syfte att ge personerna en tydlighet i vad som ska hända under dagen.
– Ju tydligare planeringen är desto mer hanterbar blir deras vardag. Det kan resultera i färre utmanande beteenden, menar hon.
Men ibland räcker inte det för att förhindra att hot och våld inträffar.
– De här människorna har ju också kontakter utanför boendet, de går i regel på någon daglig verksamhet och har kanske kontakt med sin familj. Ibland är de arga när de kommer hem till boendet och är det då inte "rätt" personal där som klarar av situationen kan det hända saker.
Men om personal hotas till livet i ett sånt läge, varför anmäler ni inte alltid?
– Det kan vara så att man ursäktar beteendet med funktionsnedsättningen. Man förstår att det är ett sätt för dem att behålla en slags självkontroll att säga fruktansvärda saker. Det är en frustration de behöver få ur kroppen men som de ofta inte menar något med. Men det är naturligtvis inte bra, så fort man accepterar det så normaliseras det.
Om hot och våld inte anmäls finns dock inte några skarpa åtgärder för boendet att sätta in, om brukaren själv vägrar delta. Inom LSS finns nämligen inga tvångsåtgärder.
– Det enda vi då kan göra är att jobba mer med det pedagogiska och kognitiva arbetet, att göra tillvaron mer begriplig för personen. Sen är klart att boendet i sista hand kan säga nej till att ha kvar en våldsam brukare. Då är det alltid den kommun som stått för placeringen som får ta över ansvaret.
Den senaste tiden har våld på LSS-boenden uppmärksammats på nationell nivå. Inte minst tog debatten ny fart efter mordet på boendet i Enköping.
– Det är jättebra att det här börjar ses över. Kanske kan det utmynna i förståelse för att mer resurser krävs, säger Anna.
Resurser är inte alltid mer pengar, menar hon. Resurser kan också vara en ökad samverkan mellan exempelvis psykiatrin, habiliteringen, skolan så att den som är i behov av stöd också får det.
– Det är viktigt att sätta in insatser tidigt i livet så att de här personerna redan som barn får träna på de pedagogiska verktyg som finns och som schemalägger deras dagar. Sen skulle man också behöva lösa frågan om hur man gör när den enskilde säger nej till det som erbjuds, trots att han eller hon har ett jättestort behov.
Hon menar att det inte alltid går att veta om personen säger nej för att han eller hon inte förstår vad som menas med erbjudandet eller för att personen helt enkelt inte vill medverka.