I en artikelserie har Dagens Nyheter uppmärksammat hur föräldrar berövats sina barn genom illegala adoptioner. Med hjälp av förvrängda dokument och korruption har hundratals barn stulits från föräldrarna och förts till Sverige. Det rör sig om barn från bland annat Indien, Sydkorea och Etiopien. Ett av de drabbade barnen är Jenny från Chile. Hon är uppvuxen i Enköping och skildrar sin berättelse i sin adoptivmammas hus i Svinnegarn.
– Jag har gått hela livet och varit förbannad och arg. Nu känner jag mig bara dum, säger hon.
Hon föddes 1979 på ett chilenskt sjukhus utanför staden Temuco. För hennes biologiska mamma, Juana Raquel Orias Blanco, blev glädjen däremot kortvarig. Direkt efter födelsen rycktes Jenny iväg från henne. Läkarna förklarade för Juana Blanco att barnet var dött. Trots flera försök att få svar på vad som hänt fick Juana Blanco ingen respons från sjukhuset.
Under Jennys uppväxt har adoptivcentrum hela tiden sagt att mamman inte ville ha kontakt med henne.
– De tog mig ifrån henne direkt på BB. Min biologiska mamma hörde mig skrika, men hon fick aldrig se eller hålla i mig. Barnmorskan sprang i väg med mig och sade att jag hade dött. Mamma återvände till sjukhuset för hon kände på sig att något inte stämde, men till slut hotade de med att ringa polisen, säger en känslosam Jenny.
Det dröjde 40 år innan sanningen kom fram. Tack vare egna forskningar och en brottsutredning i Chile som granskar mer än 10 000 adoptionsfall - varav flera hundra är kopplade till Sverige - kunde Jenny Käppe slå hål på lögnen. Hon hade stulits från sin mamma för att adopteras till Sverige på felaktiga grunder.
I dag har de kontakt med varandra och smider planer för en återförening.
– Eftersom jag inte kan spanska och hon inte kan engelska är det svårt att prata, men jag vill spara ihop pengar så att hon kan komma hit. Första gången vi hördes var jag så tagen att jag inte kände något. Mamma blev glad och chockad, hon grät och det var lite jobbigt. Så fort jag såg henne förstod jag att hon var min biologiska mamma, säger Jenny och fortsätter:
– Vi är så lika att jag tackade nej till ett DNA-test, Det gäller även min ena son. Han har lockigt hår och vi har alltid undrat var han fått det ifrån, men nu förstår vi, säger Jenny Käppe.
För adoptivmamman, Ewa Blomqvist, har uppgifterna skakat om tillvaron. Hon litade på att adoptionen gått regelrätt till, men nu i efterhand har hennes tillit gentemot samhället fått sig en törn.
– Vi har levt i en lögn i 40 år. Jag kan inte förstå hur man kan stjäla och röva bort barn från deras föräldrar som tror att de är döda. Det skulle inte förvåna mig om liknande saker hänt i Sverige, säger hon.
Jenny Käppe hoppar in och fyller i:
– Nej, jag kan inte lita på någon längre. Om vi blir lurade av ett sjukhus med barnläkare är det svårt att behålla tilliten. När jag fick min yngsta son 2018 hade jag jättesvårt att lämna honom själv på sjukhuset, säger hon.
Efter att uppgifterna kommit fram har regeringen sagt att de ska se över adoptionerna mellan åren 1960-1990. För familjen i Enköping skulle det vara ett viktigt steg.
– Det går inte att få åren tillbaka, men det handlar om upprättelse. Hade det här inte skett hade jag kanske fått ett annat barn, men jag hade inte velat vara utan Jenny. Det känns som att min lycka över att bli mamma blev Jennys biologiska mammas olycka, säger Ewa Blomqvist.