Tidiga insatser i skolan är viktiga, enligt Katarina Zeste.
Enköpingsbon Katarina Zeste är inne på sjätte året som lärare på Fridegårdsgymnasiet i Bålsta. Innan dess var arbetsplatsen Westerlundska gymnasiet under 16 år.
Skolan är en av hennes politiska hjärtefrågor. Men hon ser även jämställdhet och kultur som sina frågor i politiken.
Men nu har Katarina Zeste bestämt sig för att lämna den kommunpolitiska scenen i Enköping. Det är framförallt den lokala skolpolitiken som gör henne så besviken att hon inte vill vara med längre. På senaste sammanträdet i fullmäktige avgick hon.
Hon började som ersättare och blev sedan ordinarie i kommunfullmäktige efter valet 2014. Förra mandatperioden satt hon även i skolnämnden (den nämnd som ansvarade för de yngre skolformerna då skolfrågorna hanterades av två nämnder).
– Jag har gillat fullmäktige. Det har varit lärorikt och intressant, men tankarna jag har har nog funnits hos mig ett tag. Jag har blivit mer och mer skeptisk, säger Katarina Zeste.
Hon tror att ett avgörande som fick bägaren att rinna över var Enköpings dåliga placering i Lärarförbundets rankning 2019, 283:a av 290 kommuner.
– Där tror jag att luften gick ur mig. Det går utför och utför. Det känns inte okej.
– Jag vill ägna mig åt skolpolitik, men kommunen är fel forum för mig. Vi får ingen förändring till stånd. Jag är nog en doer. Jag vill uträtta något, säger Katarina Zeste som verkligen delar sitt partis uppfattning om att skolan bör förstatligas.
Det är främst två saker som hon saknar i den lokala skolpolitiken: mer resurser och mer högt satta mål med en tydligare målsättning om att elever med behov får hjälp tidigt.
Katarina Zeste ser helst en statlig skola.
– Skolan får absolut för lite pengar. Den måste se till att elever får rätt hjälp tidigt. Finland klarar det utmärkt. Men det handlar inte bara om pengarna, utan vad man gör med pengarna.
Hon fick en aha-upplevelse när hon träffade partiledaren Nyamko Sabuni på en distriktsordförandekonferens för Liberala kvinnor. De talade om att företrädare för skolan ofta intar en försvarsställning i samtalen. Katarina Zeste tycker att hon alltför ofta möts av en utbredd uppfattning om att det är lite fult att ta upp negativa saker.
– Man talar bara om det som är bra. I stället för att säga att det här duger inte. Ibland måste man se på problemen. Visst ska man även se positiva saker, men när det inte är bra måste man se vad som inte är bra, säger Katarina Zeste.