Det är tvååriga charmtrollet Charlie som öppnar dörren till Ida och Gustav Ackelmans hem i Fanna när EP kommer på besök. Bullar står framdukade på köksbordet och Charlie väntar ivrigt på fikat.
De är en barnfamilj i Enköping, som många andra. Båda jobbar, Gustav tränar mycket, mest crossfit som han enligt egen utsago är lite besatt av, och Ida spelar fotboll i ESK.
Att bearbeta en så traumatisk händelse tar tid.
– Det var obehagligt att komma hem igen efteråt, vi i familjen förstod nog allvaret mer än vad Gustav gjorde. Första åren hade jag svårt att sova, jag klarade inte att höra Gustavs andetag, jag var rädd att de skulle sluta, säger Ida.
– Året efter hjärtstoppet var en otroligt tuff rehabresa med en mental trötthet. Men nu känner jag mig inte orolig, jag har repat mig bra och livet knallar på, säger Gustav.
För personalen vid ambulansen som var med och räddade honom, och för familjen, ordnade Gustav en överraskningsfest nio månader efter hjärtstoppet i lägenheten där allt hände.
– Det är omöjligt att sätta ord på den tacksamhet jag känner för hur de alla agerade för att jag skulle få en möjlighet att överleva, säger Gustav.
Att alla människor borde lära sig hjärt- lungräddning tycker de givetvis är självklart.
– HLR räddar liv. Det är en otrolig fördel att kunna det annars tror jag att det är lätt att hamnat i chock och blir apatisk. HLR ska sitta i ryggmärgen, säger Ida.