"Det blir mycket kånkande på tunka dunkar", säger Helena Frykholm.
Dunkvattnet används till allt utom dusch och klädtvätt. Brunnsvattnet ska inte ens användas till tandborstning eller äggkokning.
I tio år drack familjen brunnsvattnet. Först i augusti förra året fick man kännedom om att det innehåller pfas och började då hämta vatten i dunkar från kommunens tappställe.
Det var i augusti förra året som hon och hennes man Mikael fick kännedom om att kranvattnet i det hus de hyr och bott i under nästan tio år innehåller höga halter av pfas, en grupp kemikalier som är mycket svårnedbrytbara och kan vara skadliga både för miljön och hälsan.
Enligt uppgifterna de fick från Enköpings kommun bestod deras dricksvatten av 2 700 nanogram pfas per liter. Gränsvärdet ligger på 90 nanogram per liter och redan vid halter över 900 rekommenderar Livsmedelsverket att man att inte använder vattnet till dryck och matlagning.
– Sedan dess har vi hämtat vatten på dunk, kommunen har ett tappställe på Ågatan, berättar Helena Frykholm.
Ett par gånger i veckan, minst, blir det en tur till tappstället för påfyllning av de inköpta dunkarna. Endast dusch och klädtvätt görs med pfas-vattnet.
– Man ska inte ens borsta tänderna eller koka ägg i brunnsvattnet, säger hon.
De tre hundarna får förstås heller inte brunnsvatten så det blir en del kånkande på dunkar. Särskilt jobbigt var det i början då Mikael skadat foten och hon fick hämta det mesta själv, berättar hon.
– Det sägs ju att pfas är cancerframkallande och det är jobbigt att tänka på. Jag har haft bröstcancer så jag funderar mycket och oroar mig, vi har ju druckit det här vattnet i tio år, våra barn har druckit av det innan de flyttade hemifrån och våra barnbarn har druckit av det.
Hon berättar att hon funderat på att testa sitt eget blod för att få reda på hur mycket pfas som lagrats i kroppen.
Som EP berättat planerar Enköpings kommuns miljö- och byggnadsnämnd för att ställa krav på ordentliga undersökningar av området som varit brandövningsplats sedan 1982. Tanken är att det så småningom ska göras en miljöteknisk markundersökning av området, i syfte att utreda förekomsten av Pfas i mark-, yt- och grundvattnet på fastigheten. Även eventuell spridning från fastigheten, åtgärder, kostnader och annat ska ingå i utredningen.
Men om denna undersökning kommer att leda till en sanering av området är dock oklart. Troligtvis ligger dessutom eventuella åtgärder långt fram i tiden.
– Det känns ju ganska tungt att tänka på att vi kanske behöver hämta vatten i stan resten av livet, säger Helena Frykholm.