Sören Isaksson sågar bort grenar från sin nysågade gran.
I Jädra utanför Enköping har Mats Eriksson sin julgransodling, dit man kan åka och ta sin egen gran.
Tre bilar svänger in på gårdsplanen. Tre generationer av familjen Isaksson från Enköping stegar i väg mot granarna. Familjen är stamkunder sedan 40 år. Ändå är det svårt att välja och det måste få ta tid.
– Man vill ha en gran som ser ut på ett speciellt vis. Det blir svårare och svårare för varje år, säger Camilla Isaksson som nog är den som har allra svårast att välja.
Med van blick ser nestorn i gänget, Sören Isaksson, ut sin och hustrun Eva Isakssons gran. Den får godkänt av hustrun och är snart ett bärgat byte.
Julgransodling är ingen snabb business. Det ligger många år och mycket förarbete bakom varje julgran.
– Jag satte första plantorna 1962. När man har satt de första plantorna tar det ungefär tolv år innan man kan sälja sin första gran, berättar Mats Eriksson.
Det var Mats Erikssons pappa Sune Eriksson som började med julgransodlingen, 1962. Sonen, som gick i pappas fotspår och tog över, var bara fem år då.
– Det är i över 50 år som jag har varit med och sålt julgranar.
Då har du lite erfarenhet av branschen?
– Ja, det kan man nog säga. Det är väl inte så många som har hållit på så länge.
Men epoken är på väg mot sitt slut. Det här kan vara ett av de sista åren som Mats Eriksson jobbar med odlingen.
– Jag har slutat att plantera och allting, så att nu tar man bara räntan så att säga. Sen är det väl ingen som vill ta över, så att det kommer troligtvis att upphöra framöver.
– Jag säljer granar alltefter att någon vill ha och jag säljer lite till uppköpare fortfarande, så att det finns lite kvar.
Sören Isaksson ruskar bort snön och Eva Isaksson godkänner granen. Nu ska den sågas.
Nätad och klar. Jonatan Kettunen bär Henrik Södergrans julgran mot bilen.
Systrarna Camilla Isaksson och Gunilla Isaksson med Gunillas nya julgran. Nu återstår Camillas och hon har svårare att välja.
Jonatan Kettunen jobbar med att sälja granar åt Mats Eriksson i Jädra.
Reportage i EP 1991 om julgransodlingen. Sune Eriksson, Mats pappa, var med i artikeln som Jonatan Kettunen håller fram.
Vanliga julfirande Enköpingsbor är förstås också välkomna ut till Jädra.
– Så länge det finns granar får folk komma och hugga sin gran här om de vill.
Det är lite ju vemodigt om du slutar nu?
– Ja, visst är det. Men man börjar bli gammal och man ska inte tro att man blir yngre för varje år. När man känner att man inte orkar längre är de dags att minska ner.
– Granarna ska ju skötas också och det är massa jobb. De ska planteras och så ska får äta upp gräset som växer runt plantorna. Annars kväver gräset plantorna. Sedan får man gå och titta till plantorna, putsa dem och sköta om dem flera gånger om året. Det är mycket jobb att hålla på med julgranar fast folk inte tror det, säger Mats Eriksson.