Martin heter egentligen något annat. Tisdagen 12 april blev Martins dotter Eva (också fingerat namn) körd till psykakuten i Uppsala av polis. Eva fick inte bo kvar längre i sin lägenhet i gruppbostaden i Enköping. Psykiatrin tog inte heller emot henne då hon inte behövde sådan vård.
Enligt kommunen, som har gjort en Lex Sarah-anmälan om allvarlig missförhållande till IVO, kan inte Eva längre få personalstöd med anledning av att personalen är mycket rädd.
Eva, som är i 20-årsåldern, har en funktionsnedsättning med utmanande beteende. Hon är i stort behov av stöd och har dessutom svår epilepsi.
– Utan mediciner dör hon, förklarar Martin.
Sedan den 12 april bor Eva hemma hos sina föräldrar, som inte har möjlighet att arbeta då de måste se till dotterns behov dygnet runt.
– Det värsta är att inte veta. Det gäller Eva också, som inte förstår varför hon inte får komma tillbaka till sin lägenhet och träffa personalen, berättar Martin.
– Hon drömmer mardrömmar varje kväll. Hon har ont i magen och saknar sin personal.
– De säger att de gjort allt de kan för Eva, att resurserna är uttömda, att det inte fungerar för personalen att jobba med Eva eller att personalen inte vill jobba med henne.
Kommunens förklaring till den uppkomna situationen är också att den inte anser sig kunna garantera säkerheten för personal och boende på gruppboendet.
– Alla människor kan du reta till vansinne, även en människa med funktionsnedsättning vars enda kommunikationsmedel är att bli utåtagerande då hennes personal inte förstår henne, säger Martin som har kopplat in IVO och inte alls tycker att kommunen har velat ta till sig familjens erfarenheter av hur Eva kan bemötas.
– Det är till och med så att personalen är rädd för att prata med oss. Det finns bevis för att två-tre har fått sparken för att de pratat med oss i familjen.
Han förstår att kommunen inte kan använda sig av alla deras erfarenheter, men tycker att det är talande att Eva klarat sig helt utan några utbrott sedan hon flyttade hem.
– De säger att hon är så farlig för andra boende att de till och med har byggt upp en särskild vägg på boendet, men det är väggen som har skapat flera situationer. Eva började må sämre när väggen byggdes.
– Det ska vara så att verksamheten anpassar sig, men i det här fallet är det hon som har fått anpassa sig efter verksamheten.
Familjen har också fått en tuff ekonomisk situation. Martins hustru har börjat en ny anställning och har fått inleda det nya jobbet med obetald tjänstledighet.
Kommunens ansvariga tjänsteman, biståndschef Agneta Resin på vård- och omsorgsförvaltningen, har erbjudit Eva en plats på ett HVB-hem, Inagården i Tärnsjö, där hennes behov i så fall skulle kartläggas av specialister.
Evas familj ser inte alls HVB-hemmet som något bra alternativ. Ett skäl är att hon inte vill bo långt bort från familj och vänner, fast hon skulle dock kunna tänka sig ett boende i Södermanland, där hon haft ett lyckat boende tidigare under en fyraårsperiod.
– Här har kommunen tänkt att man tar en tjej och trycker in henne på ett behandlingshem och inte ger henne den hjälp hon har rätt till enligt LSS, under tiden som kommunen ska lära sig hur man gör.
Familjen tänker inte släppa iväg Eva till något som inte känns bra. De är beredd att ha kvar dottern tills ett bättre alternativ finns, trots att situationen är akut.
– Hon ska inte ha ett misslyckande till, säger Martin bestämt.