Safi Naser driver sin frisersalong i stationshuset sedan 2016. Han har fullt upp att ta hand om sina kunder och har egentligen inte tid att hjälpa resenärerna, men han gör det ändå.
Safi Naser tar lite luft i väntan på nästa rusch av kunder. De brukar komma en ström när folk har slutat jobbet.
Safi Naser driver Salong stationen i Enköping.
Snart kommer nästa gäng kunder till Safi Nasers salong. Förr kom det resenärer från alla möjliga länder och handlade i restaruangen och i kiosken i stationshuset, berättar Safi.
Det är en strid ström av resenärer som passerar stationshuset i Enköping varje dygn. De kan dock inte köpa något att äta eller dricka i stationshuset. Inte heller några biljetter.
Det är för tillfället lugnt på Salong stationen som drivs av Safi Naser sedan 2016. Förmiddagens rusch är avklarad och han väntar nästa rusch. När folk har slutat sina arbeten och kommer med tåget och vill klippa sig.
Frisersalongen har sin gamla interiör bevarad. Samma stil som väntsalen vars inredning berättar om svunna tider.
I väntsalen finns en stängd lucka där det för några år sedan var en kiosk. Bakom de stängda dörrarna kunde man förr gå in i en restaurang. Det fanns även en tatuerare i stationsbyggnaden. Och kontor på övervåningen, berättar Safi.
Det mesta försvann i och med coronapandemin. Kiosken stängde för drygt ett år sedan.
Så nu är det bara Safi kvar. Han och resenärerna. Och de är många. Det märker Safi där han står och friserar sina kunder i sin salong precis intill vänthallen. Safi har gott om kunder, men han har också fått mer att göra sedan allt annat stängde i stationshuset.
Folk kommer nämligen till honom med frågor om allt mellan himmel och jord.
– Det är många som frågar var man kan köpa dricka, mat och snus. De undrar om jag har nyckel till toaletten och de vill veta var man kan köpa biljetter. Ibland låter jag dem ladda sina mobiler i eluttaget inne i min salong eftersom det eluttag som fanns i väntsalen har tagits bort.
Han berättar lugnt och verkar ta det hela med ro, men visst, ibland känner han att det blir lite för mycket frågor som inte har med hans arbete som frisör att göra.
– Jag har inte alltid tid att svara. Men det kommer ofta frågor. Jag minns när kiosken hade stängt. Då kunde det komma 20 personer på en dag och ställa frågor. Det är tråkigt att det är tomt och det är ganska många som klagar över det.
Safi har med andra ord blivit en slags informationscentral eftersom han är den enda verksamheten i stationshuset.
– Det hade behövts en kiosk eller servering, tycker han.
Även biljettautomaten är bortplockad vilket skapar problem för vissa resenärer.
– De äldre vill oftast köpa en biljett i en lucka eller i en automat och inte i en mobil. Ibland hjälper jag dem och visar hur man gör i mobilen.
Safi brukar hänvisa till restauranger och andra ställen i närheten där man kan köpa mat, snus och dricka. När någon kommer och frågar om hur man kommer i kontakt med fastighetsägaren till stationshuset, då bistår han med den informationen också. Trots att han är frisör – inte informatör.