Arbetet som UD:introduktör av nya ambassadörer från olika länder är lite mer glansfullt än jobbet hemma i fårhagen i Veckholm för Birgitta Holst Alani. Här med Saudiarabiens ambassadör Abdulaziz bin Hamoud vid ceremonin på Kungliga slottet i Stockholm 2017.
Egentligen gick hon i pension från sin tjänst på UD 2014.
– Jag trodde det, men sen frågade UD om jag ville komma tillbaka och jag har svårt att säga nej. Fördelen nu, som pensionär, är att jag har valfrihet att säga ja eller nej om jag blir tillfrågad om uppdrag, säger Birgitta Holst Alani, svensk diplomat som för 15 år sedan slog ner sina bopålar i Kungs Husby söder om Enköping.
Hon gillar kontraster, att gå från leriga gummistövlar i den uppländska myllan till festkläder i internationella sammanhang. Ena dagen knackar hon is i vattenhon hos gårdens får, andra dagen introducerar hon nya, utländska ambassadörer för det svenska kungahuset.
– Det är ett hedersuppdrag, en fin ceremoni där vi åker fyrspann från UD till slottet i Karl XV:s vagn. En gammeldags ceremoni som är kolossalt uppskattad av utländska gäster, säger Birgitta Holst Alani.
Genom åren har uppdragen för Sverige, UD och FN varit många. Som ambassadör i Nigeria, rådgivare till FN:s stödadministration i Irak, chef för svenska institutet i Alexandria där hon tjänstgjorde under den arabiska våren, medlare i fredsförhandlingarna i Syrien och med frågor kring de syriska flyktingkvinnorna i Libanon.
”Jag har inte ångrat flytten till Kungs Husby en minut, vi trivs väldigt bra här, jag fick en björkallé och människorna här är så trevliga” säger Birgitta Holst Alani, här med bordercollien Jazz.
Det senaste uppdraget var för EU kommissionen i Libanon där hon jobbade med en analys av situationen för det Libanesiska utrikesministeriet, behovet av förbättringar, vad man saknade och vilka utvecklingsmöjligheter som fanns.
– Det var kul, en utmaning. Jag kom hem i mars 2020, precis när pandemin bröt ut och då var det skönt att vara hemma, konstaterar Birgitta Holst Alani.
Yrkeslivet som diplomat och medlare i mellanöstern är inte något hon saknar.
– Nu räcker det, jag har gjort mitt utomlands. Nu jobbar jag bara kortare sejourer, inte i flera år som tidigare även om jag blir tillfrågad emellanåt. Jag håller föredrag, det är roligt, ett arbete i upplysningens tjänst där man berättar om världen och mötet mellan olika kulturer.
Flytten till Kungs Husby har hon inte ångrat en minut. Här fick hon den björkallé hon alltid velat ha och trakten är historiskt intressant, hon är även ordförande i Veckholms hembygdsförening.
– Jag tycker det är underbart att jobba ute, att få hugga i. Här finns alltid något att göra, säger Birgitta Holst Alani.
”Jag tror starkt på lokalproducerat, det är bra med minskade transporter och giftfria varor” säger Birgitta Holst Alani som tillsammans med maken Lars Holst håller en besättning på ett 30-tal Dorpertackor på gården söder om Enköping.
Gårdens fårbesättning består av ett 30-tal tackor samt deras lamm, av rasen Dorper. Bordercollien Jazz är ett nytillskott i familjen som håller ordning på fårflocken.
– Det är trevligt med lite liv i hagarna kring gården och Dorperfåren ger ett väldigt fint och marmorerat kött. Tackorna föder små lamm och har lätta förlossningar, det betyder mycket, säger Birgitta Holst Alani.
Sedan två år säljer Birgitta och maken Lars köttlådor av de egenproducerade lammköttet.
– Jag tror starkt på lokalproducerat, det är bra med minskade transporter och giftfria varor. Sen finns det inte heller så mycket lamm i handeln, det är lätt att hitta avsättning för köttet.
Dorperfåret är en relativt ovanlig fårras i Sverige. Det är en sydafrikanskköttras framavlad för att klara hårda klimatförhållanden.
En dröm hon nu har är att skriva om sitt händelserika liv.
– Jag har sett människoöden som varit oerhört intressanta, det vill jag berätta om, sådant som inga svenskar varit med om, säger Birgitta Holst Alani.
Sin livshistoria beskriver hon som en linje, med kryss längs linjen för speciella händelser. Vilka händelser kryssen ska representera funderar hon över en stund men svarar sen:
– Den arabiska våren! Det var otroligt att vara i Egypten då, med upplopp och demonstrationer. Jag är övertygad om att den kommer tillbaka, det finns ett uppdämt behov bland många människor som älskar sitt land men drömmer om en annan värld.
Även tiden som FN-rådgivare i Bagdad 2008-2010 får ett stort kryss på linjen.
– Det var farligt emellanåt. Det var checkpoints överallt och om vi skulle lämna den gröna zonen för att åka till svenska ambassaden följdes vi av tungt beväpnad amerikansk militär. Min rang som ambassadör motsvarade en tvåstjärnig general och det underlättade, konstaterar hon.
Yrkeslivet som diplomat och medlare i konflikter är krävande och man måste kunna anpassa sig till olika miljöer och kulturer.
– Men det är väldigt roligt. Jag är glad att jag gjort det jag har gjort men jag är också glad att jag är hemma. När man blir äldre vill man tillbaka till sina rötter, mina är egentligen i Skåne men det har fallit väl ut här, den här platsen motsvarar mina rötter, säger Birgitta Holst Alani.