Den 27 januari 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau av den sovjetiska armén. Därför uppmärksammas Förintelsens minnesdag årligen den 27 januari.
På biblioteket i Enköping var det fullt. Semmy Stahlhammer inledde måndagskvällens program med känsligt spel. Vi fick höra judiska visor och ett stycke Bach som berättar ett helt liv.
Kommunalråd Ulrika Ornbrant talade om hur viktigt det är att lära av historien.
– Det viktigaste är hur det började. Det började inte med Förintelsen. Det började med normaliseringsprocessen, sa hon.
Ulrika Ornbrant är rädd för att förnekare ska få större utrymme i takt med att ögonvittnen dör.
– Minnesdagar som den här kommer att bli allt viktigare. Låt oss göra det idag, minnas vår historia, sa hon.
Aleksandar Djordjic och Amanda Glans framförde en berättarföreställning om Jakob Ringarts upplevelser från hur Polen och hans hemstad Lodz invaderades av nazisterna tills han och hans familj hamnade i Auschwitz.
Familjen tvingades bo i ghettot i staden där de avskärmades från omvärlden. En dag kom order om att alla under tio år och över 65 måste lämna ghettot. Lastbilar rullade in. Barn sorterades ut från led av människor. En kvinna ville inte lämna ifrån sig sitt barn och bedyrade att det var elva år. Hon sköts på fläcken.
– Nånting knäcktes i ghettot den dagen. När de tog alla barnen tog de allt hopp om en framtid, berättade Amanda Glans.
Jakob och hans familj kördes bort från ghettot i en av boskapsvagnarna, fyllda med människor. Målet för resan var dödslägret Auschwitz-Birkenau. Där skildes Jakob från sina föräldrar, för alltid.
Jakob hade "tur" och blev uttagen till slavarbete i en tysk fabrik. I krigets slutskede blev han befriad av amerikanska trupper. Han dog för fem år sedan, 89 år gammal.
Vi som var på biblioteket fick höra som avslutning höra en inspelning med Jakob Ringarts röst.
Den som missade måndagskvällens program på biblioteket kan åtminstone se den miniutställning som finns på platsen till och med den 16 februari. Den heter "Jag kom ensam" och handlar om de judiska flyktingbarnen som kom till Sverige i slutet av 1930-talet.
Dessa barn beviljades tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige och lämnade sina familjer med hopp om att snart få återse sina nära och kära igen.
Utställningen, som har gjorts av Forum för levande historia, finns även på biblioteken i Fjärdhundra och Örsundsbro.