När förskolan fick höra den lille pojkens berättelse, om att hans föräldrar slår honom och hans syskon, gjorde man en så kallad orosanmälan till socialtjänsten. Pojken och han syskon bekräftade uppgifterna till socialtjänstemannen. Det ska handla om slag med öppen hand och med tillhyggen. Exempelvis ska mamman i familjen ofta kasta saker på barnen såsom mobilladdare, skohorn och liknande.
Det faktum att socialtjänsten tidigare utrett frågan om våld i hemmet i den aktuella familjen, och samtliga barn då ska ha beskrivit att de blivit utsatta för och bevittnat våld, gjorde att socialnämnden beslutade att redan samma dag göra ett omedelbart omhändertagande av barnen. Förvaltningsrätten fastställde sedan detta beslut.
De fyra placerades i familjehem i väntan på att socialnämnden skulle genomföra sin utredning. Enligt lagen om vård av unga, LVU, måste socialnämnden omhänderta barn då det exempelvis finns risk för barnets hälsa eller att den fortsatta utredningen kan försvåras.
Föräldrarna överklagade beslutet till kammarrätten. De förklarar att de aldrig utsatt barnen för något våld och att de därför kan bo hemma under utredningstiden. De menar att beslutet om omhändertagandet grundar sig på uppgifter från ett barn med livlig fantasi och därför måste beaktas med stor försiktighet.
Kammarrätten går dock på samma linje som förvaltningsrätten och menar att det omedelbara omhändertagandet var riktigt.