John Barbereaux Swaab, Ekolsundsbo om somrarna och Västeråsbo om vintern är en av ännu inte så många fiskare i svenska vatten som ägnar sig åt flytringsfiske. För att ändra på det ordnar han träffar för redan inbitna flytringsfiskare och för dem som skulle vilja prova på.
– Från början användes ringar med gummibotten och två hål för benen, men utvecklingen har gått framåt och nu är det u-formade, uppblåsbara gummipontoner med plats för en uppblåsbar sittdyna. Fortfarande är det simfötter som fiskaren styr med, men nu kan elmotorer monteras på, berättar John Barbereaux Swaab.
På plats vid Nylada på fredagseftermiddagen var Wannes van Gestel, belgare bosatt i Herrljunga och Mats Nilsson från Göteborg. Båda är vana flytringsfiskare, och i Nylada för att kolla in hur elmotorer fungerar. Det finns stora och små modeller av flytringar, de större har vidareutvecklats i Tyskland, de mindre i Spanien. Kursledaren John har sitt ursprung i Holland.
– Flytringsfiske är internationellt, det gör det extra roligt, säger Mats Nilsson.
– En fördel med flytringarna är att de är lätta att ta med, den stora modellen inklusive motor väger inte mer än 16 kilo så man kan ta den på ryggen till vatten som är omöjliga att nå med en båt, säger Wannes van Gestel.
Blir det dryga 20-tal flytringsfiskare som anmält sig till träffen i Nylada i helgen lika nöjda som Wannes och Mats är John också nöjd:
– Det är roligt att göra folk glada, är hans avskedsreplik.