En ständig ström med människor tar sig till S:t Olofs kyrkogård för en stilla stund tillsammans med sina bortgångna vänner och anhöriga.
Intill det vackra monumentet i minneslunden på kyrkogården står tända ljus och speglar sina fladdrande lågor i monumentets metall. Det är vackert. Äldre, unga och barn gör gemensam sak när de tänder sina gravljus för att hedra och minnas sina nära och kära som har gått bort.
Även vid de enskilda gravarna fladdrar ljuslågorna i skymningstimmen.
Karolina Rosander med barnen Ludvig och Livia Rosander Jonsson tänder ett ljus vid graven till barnens pappas mormor och morfar, Maj-Lis och Gunnar.
– Sedan ska vi tända ett ljus för min farmor och farfar, Kerstin och Sivert, i minneslunden, berättar Karolina.
Barnen är för unga för att ha hunnit träffa Maj-Lis, Gunnar, Kerstin och Sivert.
– För dem har det här blivit en tradition när man pratar om vilka de var. Sen kanske de ser oss, säger Karolina och sneglar upp mot skyn.
Både Livia och Ludvig berättar att de tycker att det känns mysigt att komma till kyrkogården på alla helgons dag.
Under alla helgons dag var det även öppet inne i Vårfrukyrkan och i S:t Olofs kapell.
Enligt Svenska kyrkan är det så att man under alla helgons dag firar helgonen. På söndagen efter alla helgons dag infaller alla själars dag. Det är egentligen då man minns och hedrar döda närstående, men det skadar naturligtvis inte att hedra och minnas någon vilken dag som helst.