Svar till ”Inte längre god man”. Skulle vilja bemöta lite felaktiga påståenden.
Det har, som du uppger, under lång tid rått brist på gode män, men detta stämmer inte vad gäller ensamkommande barn. Det var brist på gode män ett kort tag när väldigt många ensamkommande kom samtidigt men sedan har det funnits ett visst överskott.
Ifall en ungdom flyttar till en annan kommun kvarstår man som god man i uppdraget, men kan även välja att avsäga sig uppdraget. Min erfarenhet är inte att det tar långt tid att byta ut en god man för ensamkommande som vill bli av med sitt uppdrag men det kan naturligtvis skilja över landet.
Vill förtydliga att, man ingår inget ”avtal” med överförmyndarnämnden. Däremot finns det lagstiftning i föräldrabalken som säger att man har rätt till ett skäligt arvode.
Gode män får även fortsättningsvis ersättning för resekostnader det vill säga med bil, tåg, buss men däremot inte för restimmar. De ersätts av schablonarvodet.
Förstår fullständigt din frustration över att arvodet sänks. Samtidigt står det klart att lagstiftarens intention är att uppdraget som god man framför allt är ett ideellt uppdrag. Nämndens inställning är därför att det är viktigt att det inte ses som förvärvsarbete att vara god man och att de gode männen ska utöva sitt uppdrag med barnets bästa för ögonen.
Min uppfattning är att det även sänder fel signaler när uppdraget som god man för ensamkommande barn ger betydligt högre ersättning än vad en god man eller förvaltare för ett mycket svårt och tidskrävande uppdrag med exempelvis psykisk sjuka eller missbruk får i arvode.
Slutligen hoppas jag att dessa tillrättalägganden gör att du inser vilket viktigt uppdrag man har som god man till ett eller flera ensamkommande barn och att du kan jobba vidare med en känsla av stolthet i detta viktiga uppdrag.