Lars Westman med en nyupptäckt leprapatient som registreras i en avlägsen by i Konodistriktet, Sierra Leone.
Lars Westman längtade bort från sin trygga läkartillvaro på vårdcentralen i Valbo. Beslutet att bryta upp var ändå svårt. Han var frånskild men ångerfull inför att åka ifrån sina barn. Samtidigt som rastlösheten slet i honom.
– Livet kändes långsamt, säger Lars Westman, 79.
Han ser tillbaka på sitt unga jag som å ena sidan självupptaget och på jakt efter äventyr, å andra sidan uppoffrande som ville hjälpa fattiga människor i nöd.
– Jag ville testa något nytt och göra mer med mina läkarkunskaper än vad jag kunde göra i Sverige.
År 1981 lämnade Lars Westman Sverige för Sierra Leone, ett av världens fattigaste länder. Han blev läkare på ett missionssjukhus.
Om de år som följde berättar han nu i sin biografiska roman Den naive läkaren, som kommer ut på Lava förlag 27 april.
– Beslutet att skriva en bok föddes ett par år efter att jag kommit tillbaka till Sverige för gott, 2005. Jag hade fört dagbok och kände att mina upplevelser var värda att bevara, åtminstone för mina barn. Så jag anmälde mig till en veckas skrivarkurs i Skellefteå.
Det blev starten för en skrivprocess som förtydligat och färglagt hans egna minnesbilder.
– Om jag inte hade tagit mina anteckningar och realiserat dem på papper hade Afrika varit något av en dimma. Minnet sviker och detaljerna är borta.
På sjukhuset blev möten med misär och lidande en del av vardagen. Att behandla leprasjuka var hans huvuduppdrag.
Rond på sjukhus. Resurserna var små. En av Lars Westmans första patienter var en tioårig pojke med rabies.
Lars Westman lärde sig att på ett nytt sätt uppskatta livets små glädjeämnen. Till jobbets baksidor hörde en känsla av utanförskap. Många såg honom mest som en hög med pengar.
Var du naiv, som boktiteln säger?
– Jag försökte smälta in men hade fel hudfärg och var privilegierad. Jag ville ofta göra rätt men blev utnyttjad ibland.
De kommande åren var minst sagt omtumlande. Han får malaria, konfronteras med häxkraft, bygger vänskapsband och blir besviken. När kriget bryter ut väljer han först att stanna kvar, tills svenska ambassaden tvingar hem honom. Han evakueras tillsammans med en femårig flicka som blivit hans fosterdotter.
– Eva fyller 33 år i morgon. Hon är gift, har två barn och bor i Liberia, där hon jobbar i Hälsoministeriet.
Den ökade oron i landet tvingade till sist Lars Westman att återvända. På bilden drabbar politiska fraktioner samman i Freetown, Sierra Leone, år 2002. "Klyftan mellan fattiga och eliten i Sierra Leone är ännu större i dag", säger Lars Westman.
Hur förändrades du av tiden i Sierra Leone?
– Jag tror att jag har en mycket större förståelse för människor omkring mig. Jag behöver inte strida för mina ståndpunkter. Vi kan leva tillsammans även om vi inte är överens om allt.