Boken är den 8:e i deckarserien med Linnea, Oscar och deras vuxna hjälpreda Blomman. Den här gången har ett skelett försvunnit från Enaskolans biologisal, och det väcker frågor.
För Dan betyder författandet mycket och han uppskattar att få träffa sina läsare.
– Jag känner att jag har en uppgift i livet att försöka få ungdomar att läsa. Jag tycker vi ska ha ett läsande folk.
Första boken, "Murvelman" av 39 stycken gav han ut 1982. Sedan dess har han skrivit minst en bok varje år.
– Jag är lite av en periodare tror jag. Jag har kunnat sitta med en bok intensivt många veckor i följd, men ibland ledsnar jag när jag försöker hitta det originella i karaktärerna. Det är svårt att hitta en huvudfigur som någon annan inte redan har hittat på. Ibland kan jag fastna mitt i ett kapitel och tänka: "Nej, så här är inte den här karaktären".
Blir det en 40:e bok, tror du?
– Jag håller på med en ny bok nu. Egentligen brukar jag inte räkna in min första bok Murvelman. Jag tyckte inte att den var särskilt bra och skämdes lite för den, även om det var min första bok. Min tanke har ju varit att det ska bli 40 böcker innan jag lägger av. Så nu beror det lite på om jag räknar med den första boken eller inte.
Vad kommer du att fylla din tid med om du slutar att skriva böcker?
– Jag tror kanske att jag ska måla lite. Det är roligt att fiska också.
Tror du att det kommer kännas tomt?
– Så kan det nog bli. För några år sen sa jag att jag skulle sluta skriva, och så blev det för tomt.