Enköpingsbon i 40-årsåldern startade ett företag under pandemin. Några år senare hade företaget försatts i konkurs och företagaren anklagas för att ha gjort sig skyldig till bokföringsbrott.
I förhör menar han att han varit medveten om vad bokföringsskyldigheten innebär och sitt ansvar som formell företrädare för bolaget. Han anlitade en bekant som skulle sköta bokföringen för bolaget, men hade därefter ingen regelbunden kontakt. Han påpekar emellertid att han litade på personen i fråga.
När företagaren tvingades lägga ner ett annat bolag, beskriver han att han drabbades av en depression. I nära anslutning var han också involverad i en trafikolycka och hade därför svårt att fokusera på något.
Han tappade till en början kontakten med personen som anlitats för bokföringen. Kontakten återupptogs efter en tid, men uppgörelsen avslutades eftersom företagaren inte hade råd att betala för den hjälpen.
Tingsrätten poängterar det faktum att mannen själv säger att han avslutat samarbetet och slutat betala sin bekanta, men att han ändå räknat med att han skulle fortsätta bokföringen och upprätta årsredovisningen. Rätten menar därför att företagaren agerat med ett likgiltighetsuppsåt.
Han döms för två fall av bokföringsbrott, för att företaget bokföring och årsredovisning för åren 2021 och 2022 inte genomförts på korrekt sätt och inom föreskriven tid.
Mannen döms till villkorlig dom och 40 dagsböter. Han vill inte namnge sin bekanta hjälpreda.