Enköpings Folkdansgille är en del av riksorganisationen Svenska Folkdansringen som levandegör och för vidare svensk folklig kultur. Nu fyller föreningen 65 år och det firas med en utställning på Biblioteket.
Agneta Södersten, ordförande i föreningen, och Reino Irvebrant, föredetta verksam i styrelsen, är båda medlemmar i Enköpings Folkdansgille. Agneta var bara tio år när hon började i organisationen och 25 år när hon gick med i Enköping. Reino har varit med i Enköpings förening sen 1964.
– Det är inspirerande hur en förening bevarats så länge, säger Reino.
På 70-talet när Bosse Larssons underhållningsprogram Nygammalt gick på TV, blev folkdansen en trend. Plötsligt skulle alla dansa folkdans och många unga strömmade till de olika föreningarna för at lära sig gammeldans. Det var en höjdpunkt för Enköpings Folkdansgille som då hade mer än 400 medlemmar. Idag har de ungefär 30.
Somliga traditionsbundna folkdanser överförs till andra distriktsföreningar likt en visklek. Som en kedja åker distrikt efter distrikt till olika platser för att lära ut dansen de själva blivit lärda. När antalet personer i föreningarna blir färre, minskar föreningens möjlighet att ta sig till andra distrikt. I brist på medlemmar finns en risk för att traditionen och danskedjan stannar av, förklarar Agneta.
Problematiken med att färre personer söker sig till föreningen är något Enköpings Folkdansgille pratat mycket om på senare år.
– Ungdomen har så mycket att välja på nuförtiden att det är svårt att få hit dem, säger Reino.
Åldersspannet i föreningen är inte lika brett som förr. Det är mest pensionärer och endast ett fåtal yngre personer. För att föreningen ska överleva, behövs yngre generationer som kan fortsätta bära traditionerna vidare.
– Streetdance och andra mer moderna dansformer lockar nog mer idag, säger Agneta.
– Men det är inte samma kulturbärande tradition för oss, säger Reino.
Utställningen är ett av de initiativ för att väcka intresset för föreningen. Levande musik med ett riktigt band istället för högtalare kan också vara något som lockar fler. Att rikta in sig på gymnasieskolor för att lära ut dans och att dansa ut julen på torget är aktiviteter som förut fått föreningen att synas, men som nu begränsats på grund av pandemin.
– Alla traditioner är viktiga att hållas vid liv, säger Reino.
Det bästa med föreningen är gemenskapen tycker båda.
– Mycket roligt har vi haft, säger Agneta.