Familjen flyttade från Stockholm till Uppsala sommaren 2017. I Stockholm hade Emil fått den traumabehandling som han behöver på grund av sin konstaterade PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Behandlingen gavs via Ericastiftelsen, (finansieras av staten och Stockholms läns landsting). I dag är Emil, som heter något annat, runt sju år och går i skolan.
Redan innan familjen kom till Uppsala sökte de upp BUP men lösningen blev att de fick fortsätta åka till Stockholm för behandling en gång i veckan.
– Det fungerade bra ett tag men vi fick avbryta eftersom Emil inte klarade av stökiga miljöer som att åka tunnelbana, säger hans mamma.
De fick komma på möten på BUP i Uppsala.
– Vi får höra ursäkter hela tiden. Som att de bara har två behandlare på deltid som arbetar med trauma och de är fullbokade. Andra gånger har vi fått veta att det är svårt med kompetent personal och rätt behandling för en så ung person. Men det är ju ingen lösning.
Emils mamma tycker att de som föräldrar har tagit sitt ansvar men att BUP inte tar sitt.
– Vi har berättat om Emils behov och vi har blottat våra svagheter men får inte hjälp. Ingen annan institution kan komma undan sitt ansvar som BUP gör. De klarar inte vårdgarantin, säger Emils mamma.
I november i fjol gjordes ett framsteg, de blev lovade behandling men det enda de vet är att de står i kö på obestämd tid.
Skolan klarar Emil tack vare kompetenta pedagoger, enligt hans mamma, som är sjukskriven nu. Hon kan inte jobba heltid på grund av sonens sömnsvårigheter och ångest som gör att hon inte får sin nattsömn.