De har fått information av arbetsgivaren om det kommande övertidsstoppet men tycker inte att detaljerna kring det är klarlagda.
– Vi har fått veta att arbetsgivaren ska kunna göra undantag men exakt hur det ska gå till har vi inte riktigt fått svar på, säger de.
Karin Nilsson påpekar att det normalt sett brukar vara facket som stoppar övertid, inte arbetsgivaren. Ett allmänt stopp på samtliga arbetsplatser tycker hon är att ta i.
– Det hade varit rimligare att först försöka ta reda på varför vissa arbetsplatser har mer övertid än andra. Jag tror ju att de helt enkelt har för lite fastanställd personal. Det här problemet hade inte funnits om det fanns tillräckligt med fastanställda, säger hon.
Kommer era medlemmar att ha förståelse för detta?
– Jag tror att många nog inte tycker att vi jobbar övertid i onödan. Men på de ställen där de har mer övertid än andra blir det kanske svårare att förstå hur de ska få ihop det, säger Katta Mörkmård, som är huvudskyddsombud inom äldreomsorgen.
Förvaltningens ambition är att kunderna inte ska drabbas av övertidsstoppet. Karin Nilsson och Katta Mörkmård är dock oroliga att medlemmarnas arbetsmiljö kommer att påverkas på ett eller annat sätt. En av deras farhågor är att de deltidsanställda kommer att få jobba mer.
– De är ju billigare och fyller man ut deras tid på vardagar räknas det inte som övertid utan som fyllnadstid.
– Att tvingas gå kort om folk är en annan farhåga, om det inte går att inbeordra någon, även vikarierna kan ju vara sjuka. Då kanske det blir så att man tar genvägar och inte är två stycken på dubbelbemanningar, till exempel, säger Katta Mörkmård.
Att julen ligger bara några veckor bort är också oroande, tycker de. Semesterönskemål och säsongsinfluensa brukar ställa stora krav på dem som planerar verksamheten.
– Har man då från början ett schema som inte är helt fullt täckt av ordinarie personal måste man ta in vikarier där. Blir då vikarierna sjuka blir det tufft, säger Karin Nilsson.
De effektiviseringar som vård- och omsorgsförvaltningen arbetat med sedan i våras har fått många medarbetare att känna uppgivenhet, säger Karin Nilsson.
– Man känner att man måste springa fortare, man hinner aldrig i kapp. Jag träffar också folk som funderar på att sluta, de känner sig bara som en bricka i ett spel, säger hon.