Den 95,8 kilometer långa malmlinbanan Kristineberg-Boliden, kanske Nordströms linbanors mest prestigefyllda projekt, byggd 1943.
Nordströms linbanor, som i dag går under nya ägarnamnet MacGregor, flyttar i augusti från Linbanegatan 12. Företaget ska flytta till Kista, där moderbolaget Cargotec redan har lokaler och flera dotterbolag sitter.
Skälet till flytten är att man har ett mindre behov av arbetsplatser, samt att det öppnar upp för bättre nätverksmöjligheter.
– Arbetsplatserna i Kista är väldigt funktionsbaserade och har fin miljö. Vi har även möjlighet till att bygga ett mycket större kontaktnät med kollegor från andra företag inom koncernen, säger Tomas Wallin, vd på MacGregor medan han visar företagets nu semestertomma lokaler.
Han lyfter även fram att coronapandemin förändrat synen på kontor, då vårens distansarbete visar att de inte behövs lika mycket.
– Det är en väldigt speciell tid vi går igenom nu. Närvaron på kontoren har helt förändrats i och med att så många arbetat hemifrån. Bilden av kontor har förändras för en lång tid framåt.
Flytten följer ett mönster i historien, som visar att företaget alltid varit skickliga på att anpassa sig efter världsutvecklingen.
1911 grundandes Nordströms Linbanor i Stockholm som ett rent ingenjörsföretag. Sex år senare startade man upp egen tillverkning i en nyöppnad fabrik i Enköping.
De första 20 åren specialiserade sig man på linbanor till industrin, men i slutet av 1940-talet började man inse att det inte fanns någon lönsamhet med industrilinbanor längre. Detta då lastbilar var så pass utvecklade att de var mer kostnadseffektiva.
Som första steg i företagets transformation bytte man då helt riktning. Den kunskap man fått av linbanetillverkningen använde man till att tillverka av- och pålastningsutrustning till sjöfartsindustrin, vilket företaget helt fokuserat på de senaste 70 åren.
Storhetstiden var under 1950-talet, då 250 personer arbetade på Nordströms fabrik i Enköping.
Nordströms Linbanors tidigare fabrik i Enköping. Företaget var under sin storhetstid en stor arbetsgivare i staden på 1950-talet, med över 250 anställda. Idag har man nio anställda ingenjörer.
I början på 1980-talet började den tunga industrin flytta från Europa, Sverige och så även till slut Enköping. Fabriken lades då ner och tillverkningen flyttades utomlands. Man blev då återigen ett rent ingenjörsföretag.
Sedan dess har globaliseringen och utvecklingen gått fortare och fortare. För 20 år sedan var det 50 anställda kvar, men sen dess har både kunder och arbetskraft flyttat utomlands. Nuförtiden samarbetar man mycket med konsulter, framförallt i Kina, och har endast nio heltidsanställda kvar.