Förväntansfulla och ivriga bänkade sig barnen och deras sällskap i teatersalongen. Inget är som väntans tider. Snart skulle han vara här, självaste Bamse.
Strax före den snälla och starka björnens entré manade en speakerröst publiken:
– Vad ni än gör, sitt inte still!
Och det var hela föreställningens devis. Men vem kan och vill sitta still när det bjuds på musik i ett rasande tempo.
Snart var Lova, häxans dotter och Bamses kompis, uppe på scenen. Sedan bröt ett litet jubel ut när Bamse kom in.
De två kompisarna på scenen bjöd på en show i ett rasande tempo. De gav varken publiken eller sig själva någon tid till ro.
Klassiker som "Imse vimse", "Bä, bä, vita lamm", "Huvud, axlar, knä och tå", "Fader Abraham", "Styrman Karlsson", "Blommig falukorv", med mera dammades av i hög hastighet.
Det var nog lagom med drygt en halvtimmes show. Sedan fick vi pusta ut en stund innan det var dags för höjdpunkten för många.
Publiken samlades i biofoajén och väntade på att Bamse och Lova skulle dyka upp så att man fick träffa dem öga mot öga och i en stor kram.
Medan vi väntade på kramkalaset passade många på att köpa Bamseprylar som såldes i biofoajén. Lilla Freja och pappa Joel beundrade några Bamsefigurer innan de slog till och gjorde ett inköp.
Var det en bra föreställning?
– Den var jättebra. Vi är jättenöjda, svarade Joel.
Till slut banade sig Bamse fram genom hopen med barn och vuxna. Det stora kramkalaset kunde äntligen börja.