Revbenen syns på en av hästarna vid en inspektion. Länsstyrelsen har under flera år fått in orosanmälningar om att djuren har för lite mat och vatten och saknar hull och även päls.
Under över tio års tid har en djurägare i Enköpings kommun fått upprepade anmälning, inspektioner och konstaterade brister i sin djurhållning. Verksamheten fortsätter alltjämt, även om djur omhändertogs av länsstyrelsen så sent som för ett par veckor sedan.
– Hur fungerar rättssystemet egentligen? Har vi ett djurskydd, undrar en av grannarna som hittade döda kaniner på gården och säger att fåren hördes bräka av törst.
– Detta är en märklig historia som har pågått alltför länge om som vi önskar skulle få ett slut. Men det är som att ägaren går under radarn, säger grannen.
EP har upprepade gånger sökt handläggare vid länsstyrelsen för att få bakgrund till beslut och agerande kring djurägaren, men samtliga hänvisar till myndighetens enhetschef Emelie Endrésen på veterinärenheten som ger ett generellt svar.
– Handläggningen av djurskyddsärenden är en komplicerad process som kan ta ett antal olika riktningar beroende på flera olika faktorer. För att förstå processen är det viktigt att veta att vi har lagstiftning att förhålla oss till och att vi alltid måste ha lagstöd för de beslut vi fattar, säger hon.
Först görs en bedömning kring hur allvarligt läget är för djuren och om det finns tidigare ärenden. Om det är allvarliga brister så görs en tillsyn på plats. Om det inte är några brister så avslutas det ärendet.
Om det kommer in fler anmälningar så öppnas nya ärenden. Om det är brister i djurhållningen så kan en länsstyrelse ta till olika grader av åtgärder. Djurförbud är inte det första steget i processen och det är för att djurhållaren ska få en chans.
– Det är viktigt att förstå att djurhållaren i första hand ska ges möjlighet att åtgärda bristerna. För att ha laglig rätt att omhänderta djur behöver det finnas tydliga tecken på att djuret lider och att det är utsiktslöst att djurhållaren kommer att åtgärda det, alternativt att djuret bedöms vara övergivet.
Polis och länsveterinär kom till platsen på natten i oktober efter att grannar ringt. Två hästar omhändertogs några dagar senare.
Minigrisens klövar var för långa, noterade länsstyrelsen.
En minigris hölls ensam bakom byggnaden visade det sig vid länsstyrelsens inspektion 2020.
Det finns fler lagar som måste in i processen. Förvaltningslagen säger att länsstyrelsen är skyldig att kommunicera alla beslut och ge personen möjlighet att yttra sig. Att detta tar tid väcker reaktioner som i det här fallet tycker att "länsstyrelsen inte gör något".
– För allmänheten kan det kännas att länsstyrelsen gör för lite. Men vi får inte ingripa mer än lagstiftningen tillåter. Vi har förståelse för att det väcker känslor och att det är svårt att förstå våra processer när man inte kan ha full insyn som utomstående. Vi kan bara säga att vi gör allt vi kan för att djuren inte ska lida och att vi hoppas att allmänheten har förtroende för det.
Om djurhållaren missköter djuren om och om igen, så ska det påverka myndighetens bedömning.
– Även om varje ärende bedöms för sig är det förstås så att länsstyrelsen tar hänsyn till den historik som finns kring djurhållaren. Återkommande allvarliga brister kan vara skäl för djurförbud. Om det finns befogade anmälningsärenden i historiken så vägs de in i bedömningen.
Finns det en gräns för hur länge en djurägare kan hålla på att missköta djur?
– Det går inte att säga var gränsen går eftersom det är många faktorer som spelar in, hur allvarliga bristerna är, hur djuren påverkas och hur djurhållaren hanterar det. För att utfärda djurförbud krävs stöd i djurskyddslagen. Återkommande allvarliga brister kan vara skäl för djurförbud.