Svar till Torsten Nilsson (EP 4/12)
Torsten Nilsson hävdar att etiken är den viktigaste framtidsfrågan för Jägareförbundet. Ett märkligt påstående med tanke på deras förslag att till exempel tillåta älgjakt med pilbåge. Jägare i debatt använder en klassisk maktteknik: total förnekelse är bästa försvar. Man förlöjligar även kritikerna genom att påstå att de är okunniga och hittar på allt.
De reformer under 1800- och 1900-talen var nödvändiga men är ytterst marginella förändringar, puts på ytan. Jakten är ett oempatiskt massdödande år efter år, då som nu, som skapar stress, ångest och olika former av lidande. Kanske upp till 90 procent eller mer av jakten skulle, om vi ser till de vilda djurens bästa och rätt, avvecklas omedelbart. Samhället kan bestämma att det behövs en viss tillfällig minskning av en art. Riksdagen, Jordbruksverket, länsstyrelsen och ett samhälle som i första hand ser och använder djuren som nöjes- och bruksobjekt, ger jägarna en omfattande rättighet och fria händer att självreglera sig i skog och mark.
Här är verkligheten bakom ”viltets bästa” att det i jaktlagen finns en lång lista från fåglar till däggdjur som får dödas (även under större delen av året och med flera undantag medan och tätt inpå att de har ungar.) Det finns inte intresse för något fredande här. Det sker ett regelmässigt utrensande av konkurrerande rovdjur som räv. Tiotusentals skadeskjutningar inträffar varje år (egentligen oundvikliga lidanden då måltavlorna är levande, kämpande och springer eller flyger i väg). Det är även närmast fritt att sätta ut småfällor, ha lösspringande hundar och förstöra gryt (ibland medvetet med djuret däri).
I jägarkårens lektyr framgår tydligt att det handlar om en hobby, att det är nöjesinslaget som är drivkraften, inte etiska värderingar.