Här står rektor och elever framför Rombergas ingång på S:t Ilian: Vlora Sudjada, Afifa Mohammed, Asia Mohammed, Melina Eriksson, Antonio Blomerus, Mohammad Alzubadi och Jamal Barre.
Det här läsåret flyttade hela Rombergaskolans mellanstadium till S:t Iliansskolan. Även om eleverna fysiskt befinner sig i lokaler inne i en annan skola går de fortfarande på Rombergaskolan under rektor Vlora Sudjadas ledning.
– Det har gått över förväntan bra. Om du frågar eleverna tycker de att allt blev bättre. De tycker att allt har blivit större. Frågar du lärarna så saknar de grupprum, berättar Vlora Sudjada när vi går genom S:t Ilian till Rombergaskolans del.
Flytten från Romberga skedde på grund av trångboddhet. Idag går 170 elever från förskoleklass till trean i Romberga och 102 elever i fyran till sexan på S:t Ilian. Alla vet att det lätt kan bli irritation och slitningar när man är många på liten yta.
– Konflikterna har minskat. När vi var mitt uppe i det såg vi det nog lite grann bara som någonting som var som det var. Vi förstod inte hur trångbodda vi var, säger Vlora Sudjada.
För eleverna som har flyttat från Romberga innebar flytten att de gick från att tillhöra de största och äldsta till att bli skolans yngsta och minsta.
Det fanns en rädsla bland föräldrar över hur de yngre Rombergaeleverna skulle bemötas av de äldre S:t Ilian-eleverna. Men de eventuella farhågor som fanns har kommit på skam. Det känns även tryggare när det finns en hel del bekanta ansikten bland de äldre.
– Många av de äldre eleverna här på S:t Ilian är också våra gamla elever från Romberga, säger rektorn.
Av de praktiska ämnena har eleverna idrott och musik på S:t Ilian. Trä- och textilslöjd har de däremot i Romberga. Vuxna har till uppgift att gå med eleverna från slöjden tillbaka till S:t Ilian.
Enköpings-Posten träffar sex av eleverna. Jamal Barre, Melina Eriksson, Antonio Blomerus, Afifa Mohammed, Mohammad Alzubadi och Asia Mohammed är mer eller mindre överens om att de har det ganska bra i skolan.
– Här är det bättre lokaler och bättre fotbollsplan än i Romberga. Fotbollsplanen är mycket bättre och det är det som jag bryr mig om, säger Antonio Blomerus.
De ser tillbaka till att hur det kändes att flytta till en helt ny skola.
– Allting var nytt, säger Afifa Mohammed.
– Först hade vi inga möbler och inga böcker, säger Melina Eriksson.
– Ja, det var en del coronaförseningar, minns Vlora Sudjada.
Böcker, möbler och annat nödvändigt kom givetvis på plats. Rombergaelevernas lokaler var upprustade och försedda med ny utrustning innan de flyttade in.