Årligen anmäls nästan 10 000 rån i Sverige. I Enköping brukar det ske ett 20-tal rån varje år. Förra året anmäldes 24.
Det har gått flera dagar sedan Eva, som egentligen heter något annat, utsattes för ett rån. Men chocken sitter i. Ansiktet är blåslaget. Eva har nära till gråten. Hon är skärrad och ledsen.
Det var på söndagskvällen under allhelgonahelgen som Eva bestämde sig för att gå och hälsa på sin pappas gravplats på Vårfrukyrkans kyrkogård. Efter gravbesöket gick hon nerför backen till Skolparken och lekparken med de nybyggda miniatyrhusen.
– När jag går nerför backen är det någon som drar tag i min huva. Jag försöker försvara mig, men hinner inte förrän jag blir slagen. Det är slag efter slag efter slag, berättar Eva.
Rånaren har en svart skidmask, balaklava, på sig och mörka kläder. Hon hinner känna smaken av gummi när han slår henne. Han har på sig rosa eller lila sjukhushandskar.
Mannen säger åt henne att ge honom hennes saker. Han tar hennes hörlurar och hennes Applewatch. Rånaren drar till så hårt i hennes halsband att hon börjar blöda på halsen. På halsbandet sitter Evas pappas förlovningsring. Nu försvinner det sista påtagliga minnet av pappan när halsbandet slits från hennes hals.
Men rånaren vill ha mer. Han frågar efter hennes telefon och börjar dra ner dragkedjan i Evas jacka.
– Då skäller en hund. Han stannar upp, släpper jackan och springer därifrån, berättar Eva.
Efter att rånaren hade skrämts på flykten av den skällande hunden sprang Eva hem. Hon var i chock och sprang in till sovrummet.
– Jag satt i ett hörn i 14 timmar utan att förstå.
Evas man sov i ett av barnens rum och förstod därför först inte vad som hade hänt. Dagen efter blev han varse allvaret, skyndade hem från jobbet och hjälpte Eva till akuten och med att anmäla rånet hos polisen.
Det märks att brottet har traumatiserat Eva. Hon har blivit mörkrädd och är ständigt på sin vakt.
– Jag har varit orädd i hela mitt liv. Nu måste jag ha någon hos mig hela tiden. Jag sover med alla lampor tända.
Även resten av familjen har blivit berövad sin trygghet.
– Mina barn fungerar inte. De är på vakt hela tiden. Min man är på vakt hela tiden.
Eva får psykologhjälp, men det enda hon verkligen tror kan hjälpa henne är att rånaren åker fast.
– För mig handlar det framförallt om att jag inte vill att det ska finnas någon nästa som drabbas av honom. Någon där ute måste veta någonting.
– Så länge han går lös kan jag inte slappna av.
EP har tidigare berättat om rånet i en artikel där polisen vädjade om allmänhetens iakttagelser från området kring Skolparken och Kyrkåsen den aktuella kvällen. Rånet inträffade någon gång mellan klockan 21.50 och 22.15 söndagen den 3 november.
Ett tiotal minuter innan rånaren överföll henne såg Eva ett gäng yngre killar på Kyrkåsen. Polisen vill ha kontakt med killarna, som kan ha sett eller hört något. Den skällande hunden innebär att någon har varit ute och rastat hunden i området. Även den personen kan ha gjort viktiga iakttagelser.
– Jag blev berövad på det enda minnet av min pappa. Nu känns det som att jag aldrig mer kan gå tillbaka till min pappa på kyrkogården. Jag hoppas att de snart får tag på rånaren, säger Eva.