Sladdar hänger och innertakplattor ligger i staplar på golvet i det som var fastighetsavdelningens korridor. Dörrar och dörrfoder är borttagna och isolering hänger som sorgsna slamsor ur väggarna där de en gång satt.
Lars Karlsson är projektledare för tömningen av gamla kommunhuset. Hans syn på den snart 50-åriga byggnaden är påtagligt osentimental. Att den utrymdes för två år sedan av arbetsmiljöskäl är han som då var förvaltare för kommunhuset inte förvånad över:
– Kemikalielukten är tydlig i många rum, orsaken är de tryckimpregnerade syllarna i väggarna. Impregneringen har trängt in i betongen och enda sättet att få bort den är att riva huset stomrent, blästra bort ytlagret och packa in dem i aluminium. Det skulle bli dyrt, säger Lars Karlsson.
De tryckimpregnerade bjälkarna gör inte allt obrukbart. Tvärtom är Lars Karlsson mycket nöjd med att kunna ta rätt på plattorna i innertaken, 50 kronor styck är nyinköpspriset.
– I skolorna byter vi ungefär hundra såna här per år, fuktskadade eller ibland offer för högtflygande föremål. En av husets tre hissar har vi flyttat till Rondellen. Jag hoppas vi får användning dörrarna och för det bara fem år gamla kylaggregatet på taket, och att marmortrapporna kan återanvändas.
Nästan all konst har museet samlat in till sina förråd, ännu överblivna möbler står utanför fullmäktigesalen men inne i salen är möblemanget intakt:
– De ska förvaras för framtida bruk, säger Lars Karlsson.